Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Helt olika bilder av brodern

Fosterföräldrarna beskriver 17-åringen som lätt att ha att göra med och lätt att tycka om. Expojkvännen vittnar om att han hotat både honom och Maria. Och försvarets rättsläkare är övertygad om att Maria kunde prata - åtminstone några få sekunder.

Först ut att vittna under fredagen var Marias före detta pojkvän. Han berättade att inte ens hennes mamma kände till deras relation och att brodern, den nu åtalade 17-åringen, var emot den.
– Han skulle döda mig och döda Maria, sa expojkvännen över videolänk i tingsrätten på fredagen.
Enligt expojkvännen hotade 17-åringen honom fyra gånger. Efter andra hotet gjorde han slut.
– Jag sa till henne, flytta därifrån. Men hon kunde inte. Hon visste inte var hon skulle bo, hon fick inte hjälp av socialen. Hon var jätterädd.
Enligt expojkvännen tyckte 17-åringen att Maria var en ”hora” för att hon gick på fester.
– När hon ringde mig sista gången mådde hon jättedåligt. Hon sa att hon mådde dåligt på grund av hennes bror, han var alltid mot henne, även om hon gjorde bra saker var han mot henne.
Under den tid som de var tillsammans – cirka ett år – träffades de bara två gånger. Träffarna varade mellan fem och tio minuter och ägde rum utomhus i Landskrona.
– Hon var rädd att hennes mamma eller bror skulle få veta det, sa expojkvännen.
En helt annan bild av 17-åringen tecknade hans fosterföräldrar. När de vittnade på fredagen beskrev de honom som glad, lätt att ha att göra med och lätt att tycka om. Vid tre tillfällen träffade de även Maria.
– Hon var precis som honom på väldigt gott humör. Jag uppfattade dem som lika. De hade en bra relation, inte minst när han efter besöken följde med på bussen in till Landskrona när Maria skulle åka hem. Det tyckte vi var helt otroligt, sa fosterpappan.
Samma dag som Maria mördades kom 17-åringen hem från skolan som vanligt. Familjen lagade middag och 17-åringen spelade lite schack. Sedan fick han 500 kronor i förskott på sitt barnbidrag så att han skulle kunna bjuda Maria på något gott.
Fosterföräldrarna är de enda som besökt 17-åringen i häktet. När fostermamman lämnade rättssalen efter förhöret på fredagen fick hon ett diskret leende av honom. Det är enda gången under dessa fyra dagar som 17-åringen inte har sett irriterad eller likgiltig ut.
17-åringens egna svar på vad som hände mordkvällen har som bekant hittills bestått av ”jag vet inte” och ”jag kommer inte ihåg”. När han på fredagen fick frågor om sin pappa pratade han desto mer.
Han berättade att pappan i Irak äger en oljefabrik och att han är en mäktig man. Han sa att pappan brukar bära vapen och att han själv också har gjort det.
– Ek AK47. Alltså, Irak är inte som Sverige.
Han sa också att han brukade bära en så kallad ”butterfly”, men att han på sin höjd delat frukt med den.
– Jag respekterar dina frågor, men vad har det med den 23:e att göra? undrade 17-åringen till slut när halvsysterns målsägandebiträde, Elisabeth Massi Fritz, fortsatte med frågor om pappan.
Vittnade under fredagen gjorde även den tjänsteman vid socialtjänsten i Landskrona som ordnade boende åt Maria.
– Vid två tillfällen berättade Maria att mamman hade hotat henne att om hon inte flyttade hem igen eller tillsammans med sin bror skulle hon ta med Maria till hemlandet och se till att hon blev bortgift igen, sa hon.
– Då frågar jag om hon är rädd för sin bror. På den frågan svarar hon att hon inte är rädd för honom. Hon säger att de har varit bortrövade tillsammans och varit med om hemska saker, att hon försöker skydda honom.
Socialtjänstemannen berättade för rätten att Maria erbjudits skyddat boende, men att hon avböjde eftersom hon ville vara ”en vanlig tjej”. Och ha hela sin familj tillgänglig.
– Hon hade ett ben i varje läger, sa socialtjänstemannen.
Sist på dagen återkom den teoretiska diskussion om luftstrupen som varit uppe flera gånger tidigare varit uppe under förhandlingen. Karl Dahlberg, pensionerad överläkare vid Rättsmedicinalverket, fick redogöra för att personer som har fått luftstrupen avskuren faktiskt kan prata.
– Jag har själv varit med om ett sådant fall, sa han.
Han förkastade de slutsatser som den av åklagaren kallade Sixten Persson drog under tisdagens förhandling, men sa samtidigt att tidsutrymmet för att kunna prata efter att ha fått de skador Maria hade, bara handlar om några enstaka sekunder. Och förutsättningen är att huvudet lutas framåt, vilket inget vittne hittills har påstått att Maria gjorde. Tvärtom har de sagt motsatsen.
Rättegången fortsätter på måndag. Utan förseningar är det sista dagen i tingsrätten.
Gå till toppen