För två veckor sedan var jag i Bryssel. Samma helg som jag och mina systrar hade vårt ”toppmöte” samlades även EU:s regeringschefer i stan för att på sitt toppmöte besluta om unionens långtidsbudget.

När vi på fredagskvällen cirklade mellan avspärrningarna runt kommissionsbyggnaden kom plötsligt en lång rad av tutande motorcyklar, polisbilar och mörka fordon med kostymklädda personer i baksätet och försökte ta sig igenom rusningstrafiken. Senare fick vi veta att budgetförhandlingarna hade rasat ihop och karavanen var därför på väg mot flygplatsen för tidig hemresa.

Vad har då en storstadsupplevelse med livet på landet att göra? Jo, det är där, i maktens korridorer i Belgien, som framtiden för den svenska landsbygden bestäms. Och den påverkar oss alla. Oavsett om vi bor i landet eller i stan.

40 procent av EU:s budget går till olika jordbruksstöd. En väldigt hög siffra kan tyckas, men man ska veta att jordbrukspolitiken är det enda området som är gemensamt finansierat av EU. Det är dock just denna punkt som är knäckfrågan i budgetdiskussionerna. Storbritannien och Sverige vill minska jordbruksstöden drastiskt, medan Frankrike vill höja.

Jag vet att de allra flesta bönder gärna hade sluppit vara beroende av bidrag för att få sitt företag att gå runt. Problemet är att det är en omöjlig ekvation i dag och frågan är var pengarna ska komma från i stället.

Och det är här du och jag kommer in i bilden. För egentligen kunde jordbruksstöden lika gärna heta konsumentstöd. Bidragen till bönderna gör nämligen att vi kunder slipper betala den summa som mat egentligen kostar att framställa.

Det betyder i sin tur att om EU-stöden tas bort, kommer vi att få betala betydligt högre matpriser i affären. Gör vi inte det kommer lantbruk med god djurvård försvinna väldigt snabbt, precis som öppna landskap.