Nyheter8 januari 2013 04:00

Jag har älskat dig i smyg

Jag fick googla ditt namn. Hade glömt stavningen. Då jobbar jag ändå med ord.
Patrik Lundberg.
Så jag fick kolla upp din födelsedag på internet.
Du fyllde år i november, pappa. Ungefär som jag mindes det, några dagar efter fars dag. Som vanligt vågade jag inte ringa.
Vi har inte setts på två decennier, bortsett från mina födelsedagar då du brukade köra inom och lämna en femhundralapp. Och så de där julkorten. Jag bröt ihop när jag fick din årliga julhälsning för några veckor sedan. Kände du likadant när du fick mitt kort?
Pappa, det är inte så noga med mig. Jag förstår att du övergav mig och min syster. Du och mamma bråkade och jag vet inte vad som sades. Jag vet bara att jag behövde dig mer än vad jag ville ha dig. Men som jag behövde dig.
När tränarna inte lät mig spela. Varje gång jag fick stryk på skolgården. När mamma gick in i väggen. Utan dig var det så enkelt att ge sig på eller förbise mig.
Ibland lyssnar jag på Johnny Cash låt "A boy named Sue". Den handlar om en pappa som i all välmening ger sin son ett flicknamn. För han vet att han inte kan vara där för sin son. Namnet ska lära Sue att armbåga sig fram genom livet. Jag önskar att det var därför du lämnade mig. För att jag skulle växa upp med revanschlust.
Jag har supit, knarkat och vaknat med pannan mot rännstenen. Jag har velat döda mig själv. Det får du inte känna skuld för. Det var mitt eget fel. Men jag vill att du ska veta.
Och så har jag kämpat, motströms mot toppen. Blivit rikskändis, om än en dagslända. Du kan inte ha missat mig i tv, radio och tidningar. Kände du stolthet, ångest eller ingenting?
Snart fyller jag 30. Jag är en stor grabb nu. Med jobb och bil och pensionsfonder. Jag ska till och med släppa en bok. Den handlar om min uppväxt, men den saknar så många kapitel.
Minns att du gillade dansband. Den enda ärliga genren. Så jag öppnar mig, kramar ur mina känslor som en wettexduk.
Pappa, du var frånvarande under min uppväxt men jag har älskat dig i smyg. Det var så många gånger jag tänkte kontakta dig. Men det fick alltid bli en annan dag. Måste samla mod ett tag.
Hemskt vad tiden går. Internet säger att du är 64. Jag vet inte hur du ser ut. Har du åldrats med värdighet? Vad brukar du äta om söndagarna? Hur ofta tänker du på mig?
Enligt statistiken har du knappt 20 år kvar att leva. Lika många år som du har saknats mig.
I dag ringer jag och ber om alla glada lögners slut. I hopp om att de sista ljuva åren blir våra.
Gå till toppen