Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Svenskt fiasko blev till dansk olycka

Freden i Knäred 1613 kallas den glömda freden. Nästa söndag hålls fredsseminarium i Knäreds bygdegård med Carl Bildt, förre danske utrikesministern Uffe Elleman-Jensen och historikern Dick Harrison. Vi frågade Dick Harrison vad som trots allt var den viktiga läxan som Sverige lärde sig och som skulle stå Danmark dyrt.

De svenska förhandlarna slog sig ner i Ulvsbäcks prästgård, en halv mil från Markaryd, de danska i Knäred. Mitt emellan ute i skogen ligger Sjöared och där gick riksgränsen mellan Kristians Danmark och Gustav Adolfs Sverige. Där skulle förhandlingarna ske.
Freden i Knäred slöts för 400 år sedan, den 20 januari 1613. Den tillhör inte de mest namnkunniga händelserna i nordisk historia. Det är en fred som lätt slinker förbi, eftersom den inte ledde till några gränsförändringar.
Historieprofessorn Dick Harrison kallar den ”den glömda freden”. Varken svenskar eller danskar tyckte sig ha anledning att minnas den, i synnerhet inte svenskarna som varit nära ett stort fiasko.
– Men det var en viktig fred. Här ser vi Sverige som den läraktige förloraren. Den skulle bli vändpunkten i den långa kampen mellan Sverige och Danmark, säger han.
Svenska och danska kungar hade länge tävlat om makten i Norden, och Danmark hade för det mesta haft övertaget. Krigen avlöste varandra. 1611 hade det varit dags igen. Danmark utfärdade påpassligt krigsförklaringen när Sverige tycktes ha fullt upp med militära och dynastiska äventyr i Ryssland.
Sverige regerades av den karge Karl IX, men kriget hade inte varat länge förrän han avled och efterträddes av sin blott 17-årige son Gustav Adolf, som så här dags i karriären var ett oskrivet blad. Danskarna hade inledningsvis stora framgångar. Från svensk synvinkel såg läget synnerligen vanskligt ut.
Kriget har fått namnet Kalmarkriget eftersom striderna i början koncentrerades kring Kalmar. Danska trupper intog Kalmar slott och senare även Älvsborgs fästning som var Sveriges andningshål på västkusten.
Kriget stannade i folkminnet framför allt på grund av de härjningståg som båda sidor företog på fiendens område. I Skåne minns man hur Gustav Adolf brände av ett 20-tal kyrksocknar i norra Skåne innan han själv råkade ut för ett danskt överfall och var på vippen att stryka med. Den dramatiska händelsen utspelades på en sjö i Vittsjö i februari 1612. Kungen och en mindre styrka svenskar tvingades fly hals över huvud och det bar sig inte bättre än att Gustav Adolf gick igenom isen med sin häst men räddades upp i sista stund.
Efter sommaren 1612 hade båda sidor tömt ut sina krafter och man kom överens om att starta förhandlingar. I gränstrakterna mellan Halland och Småland fanns den gamla mötesplatsen i Sjöared och dit drog de danska och svenska delegationerna liksom ett par engelska diplomater som skulle medla. I spetsen för svenskarna stod den unge rikskanslern Axel Oxenstierna, som nu ställdes inför sitt eldprov. Han skulle försöka lotsa Sverige skadeslöst ur kriget, trots att danskarna behärskade såväl Kalmar som Älvsborg, två av landets viktigaste stödjepunkter, medan Sverige bara ockuperade Jämtland. Kungarna var officiellt inte närvarande.
– Det var prestige. En kung smutsade inte ner sig med förhandlingar. Men de fanns i närheten, berättar Dick Harrison.
Kristian höll till i Halmstad eller Laholm, och Gustav Adolf i Värnamo men ska även ha suttit med i Sjöared inkognito vid något tillfälle.
Knäckfrågan var Älvsborgs fästning som var av yttersta vikt för Sverige. Av samma skäl ville Kristian gärna behålla den. Förhandlingarna gick trögt hela hösten. Ännu vid jultid såg det ut som om Älvsborg var förlorat för Sverige. Men så kom den lite märkliga lösningen: parterna enades om att spela ”kvitt eller dubbelt” om fästningen. Sverige skulle mot en lösensumma på en miljon riksdaler kunna få tillbaka Älvsborg. Summan som var enorm för sin tid skulle erläggas i delar under sex år. Om Sverige inte lyckades skrapa ihop allt inom förskriven tid skulle såväl lösensumman som fästningen gå förlorad.
Så slutade Kalmarkriget. Det har berättats att kung Kristian nervöst vankade av och an på den närbelägna gränsbron medan bläcket torkade på dokumenten vid den plats där minnesstenen står i nutiden. Kanske inbillade han sig han att han vunnit. Det var få som trodde att det fattiga Sverige skulle mäkta med att betala. Men det gjorde man, om än med nöd och näppe. Efter sex år återgick Älvsborg till Sverige. Missräkningen över krigets utgång blev på så sätt ömsesidig.
Men svenskarna lärde sig mycket av Knäredsfreden, menar alltså Dick Harrison.
– Sverige tvingades tänka efter och genomföra förändringar som blev grundläggande för det kommande stormaktsväldet. Danmark däremot invaggades i en känsla av säkerhet. Kristian borde också ha reformerat sin stat.
Efter Knäred fick Sverige övertaget med ödesdigra konsekvenser för Danmark. Inom några årtionden hade hela Östdanmark förlorats och Danmarks ställning raserats.
Sverige lärde sig också något på det kamerala området som hängt med: högskattepolitik.
– Älvsborgs lösen blev en fruktansvärd pärs för befolkningen. Men det har varit bra för forskningen eftersom många skatteböcker blivit bevarade, säger Dick Harrison.


Ministrar till Knäred på fredsdagen
Knäred ligger i Laholms kommun som kommer att uppmärksamma jubileumsåret 2013 på många sätt. På fredsdagen söndagen den 20 januari hålls ett fredsseminarium i Knäreds bygdegård. Där medverkar bland andra Carl Bildt, förre danske utrikesministern Uffe Elleman-Jensen och historikern Dick Harrison. Fler programpunkter följer till sommaren. Mer info på Freden i Knäreds webbplats på Laholms hemsida http://www.laholm.se
Gå till toppen