Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Syna cynismen

Christine Antaya om en tredelad utställning på Malmö Konsthall, där bland annat bilden av Afrika uppfordrande kompliceras.

Det finns ett fotografi som på ett tydligt sätt sammanfattar den postkoloniala världsordningen och debatter kring bildetik. Det är taget i Sudan 1993 av den sydafrikanske fotojournalisten Kevin Carter. Han vann senare Pulitzerpriset för bilden. Den visar en gam bredvid ett kraftigt avmagrat barn som ligger på marken.
Fotot är temat för verket "Sound of Silence", 2006, av chilenskfödde Alfredo Jaar, en av de tre konstnärerna som just nu ställer ut på Malmö Konsthall.
I sin konst har Jaar länge intresserat sig för representationen av Afrika och det enkla bildspelet som visas i en specialbyggd liten bunkerteater är ett av hans mest kända verk.
Huruvida Jaar själv exploaterar fotot och dess upphovsmans historia i sin effektfulla inramning är en relevant fråga, men berättelsen förs fram med en precis medvetenhet, utan att hemfalla åt att reproducera en tveksam bildtradition, samtidigt som åskådaren impliceras på ett effektfullt sätt.
De tre solopresentationerna i konsthallen är en del av den skånska fotobiennalen "Fotografi i fokus" men ingen av konstnärerna är fotografer, snarare belyser de hur bilder fungerar i världen.
De är alla engagerade i ett journalistiskt grävande eller dokumentärt postkolonialt angreppssätt; konstnärsrollen närmar sig den självmedvetna arkivariens, där berättelsen presenteras samtidigt som åskådarens – och bildens – roll problematiseras.
Sven Augustijnens långfilm "Spectres", 2011, (sköna biostolar har installerats i konsthallen), handlar om det postkoloniala Kongo och följer en belgisk diplomat som sedermera skrev en avhandling om avrättningen av Patrice Lumumba, landets första demokratiskt valda premiärminister.
Gränserna mellan konst och dokumentär luckras upp, och reduceras till frågor om stil. Med arkivfoton och tidningsurklipp som stöd till filmen försöker Augustijnen ge en uttömmande bild, samtidigt som den möjligheten blir uppenbart omöjlig.
Hur kan absolut sanning och objektivitet vara möjlig när det hela tiden finns perspektiv?
Amerikanske Dave Hullfish Bailey ägnar sig efterforskningar om Drop City, ett alternativt ekosamhälle uppbyggt i Colorado på 1960-talet.
Bailey är fragmentarisk och suggestiv i sitt upplägg. Han gör en poäng av att inte dra raka linjer från orsak till verkan.
Ansatsen är sympatisk, en kritik av ett utbildningssystem som fokuserar på kvantifierbara resultat tematiserat i landskap, men sammankopplingarna är bitvis svåra, vilket kan ses som ännu ett lager i Baileys projekt: vi måste fråga oss hur och varför vi lär.
Det skapas inte oväntade resonanser mellan de tre konstnärskapen, de är alla för nedborrade i sina ämnen, och det här är en utställning som kräver tid.
Men i dagens utvärderingssamhälle, där utbildning och forskning alltmer behandlas som en linjär progression som bedöms i förhållande till mätbara mål, blir det särskilt värdefullt med utställningar som betonar kunskap som berättelse, process och insikt.
Jag tänker på allt man skulle kunna göra med skolklasser här, alla aktuella debatter om utbildning och bildspråk som går att knyta an till.
På pressvisningen, exempelvis, påminner Alfredo Jaar om hur vi stöps i mediebilder men faktiskt aldrig riktigt lär oss att läsa dem.
Det är svårt att passera igenom konsthallen utan att samla på sig lite kunskap, om det så bara är ett av de fakta Jaar lyfter fram i ett av sina verk: av de 2 126 omslagen av den tongivande amerikanska fototidningen Life över sex decennier representerades den Afrikanska kontinenten endast på fem.

Fotografi i Fokus

Alfredo Jaar – The Sound of Silence
Dave Hullfish Bailey – Broken Country
Sven Augustijnen – Spectres
Malmö Konsthall
Pågår till 7 april
Gå till toppen