Att slå eller bli slagen, att äta eller ätas. Valet står mellan att bli bödel eller offer. Det finns inga andra alternativ; det finns inga mellanlägen där de som inte vill bli indragna i den meningslösa striden kan smita undan.
Den starke vinner. Den starkaste härskar över de andra. Den svage kuvas till hundlik lydnad eller reduceras till att leva i marginalen likt ett ur flocken utstött djur. Styrka är makt och makt är rätt.
Pennalism och förtryck är en självklar del av deras vardag. Ingen går säker för eller oberörbar av den allestädes närvarande brutaliteten, det fysiska våldet, den infernaliska och utstuderade psykiska misshandeln, hånfullheten och de lynniga aggressionsutbrotten från dem som är i toppen av hierarkin.
Det är en sluten värld – som en liten stad i staden – helt styrd av regler och det mångsekelgamla reglementet. Många av föreskrifterna är entydiga och uttalade, andra är resultat av bottensjuka traditioner och vad som brukar kallas kamratuppfostran.
Kaserngården ryker av damm när någon av de fem olika årskullarna exercerar. Dagarna är långa och slitsamma, de är grundligt meningslösa och fulla av väntan och en evig längtan ut från kasernen.
Vid sidan av den militära drillen och skjut- och fältövningarna ska de också hinna med att läsa in gymnasiets kurser.
Leoncio Prado, där Mario Vargas Llosas debutroman från 1963 utspelar sig, är en militärskola. Få av eleverna är där frivilligt. De flesta har blivit tvingade dit av sina fäder, andra – de fattiga – har varit tvungna att söka sig dit då det är deras enda möjlighet att få en utbildning.
Exakt samma sak hade drabbat Mario Vargas Llosa själv. När romanen kom ut första gången – inte i Peru utan i Spanien, för övrigt – var han tjugosex år och i sitt litterära bagage hade en tidigare novellsamling. Hans far hade brutalt och villkorslöst tvingat honom att gå i just denna militärskola inne i Lima.
De skulle – minsann! – lyckas att göra karl av honom, den lille bortklemade och bortskämde skitungen som han framstod i faderns oförsonliga ögon. Alejandro Leiva Wenger berättar mer om detta i ett utmärkt förord till denna skickliga nyöversättning gjord av Peter Landelius.
Det är främst årskullens beteende, kadetternas inbördes relationer och konflikter, deras gängbildningar och inbördes lojaliteter och deras ständigt uppblossande personliga motsättningar som Mario Vargas Llosa skildrar i den kalejdoskopiskt skrivna romanen.
Det är ett tre år långt helvete som de måste ta sig igenom. Hundarna i romanens titel syftar på kadetterna.
De ska lära sig att lyda, de ska drillas till att bli en del av det hierarkiska och machosjuka systemet – med sina homofobiska aggressioner, sin blinda orderdisciplin – de ska förvandlas från individer med egna identiteter till att bli identiska och utbytbara kuggar i ett fruktansvärt maskineri.
De som vägrar och försöker göra motstånd mals effektivt sönder, de tvingas till slut ner på knä genom bestraffningar och grupptryck.
Staden och hundarna är på många sätt en kollektivroman, även om Alberto Fernández Temple – kallad Poeten då han skriver de andras kärleksbrev och även säljer porrnoveller som han skriver – ändå framtonar som bokens huvudperson och som även bär på påfallande många likheter med författaren själv.
Mario Vargas Llosa växlar berättarperspektiv med en närmast kollageliknande teknik som han hanterar ytterst effektfullt och effektivt och som till slut förmår att ge en heltäckande bild av det lika grymma som torftiga livet på militärskolan.
Men hur finner man mod att göra motstånd inom ett slutet totalitärt system? Hur förblir man en människa – hur bevarar man sin personlighet – i ett omänskligt sammanhang där ens egen vilja saknar all betydelse? På vilka sätt och med vilka metoder kan man rädda sig själv?
Det är de avgörande frågorna som den unge Mario Vargas Llosa ställer i denna på en och samma gång lysande och hemska roman.
Sättet som dessa grundläggande konflikter skildras är omskakande, de vänder sig in mot läsaren och kräver rannsakan och eftertanke; de reser frågor som berör oss själva – här och nu – och kräver svar på hur vi hanterar makt och gruppförtryck, hierarkier och pennalism.
Det är också frågor som återkommer ofta och med samma drabbande kraft i hans senare författarskap.
Staden och hundarna
Mario Vargas Llosa
Översättning Peter Landelius
Norstedts