Ju mer gränslös världen blir, desto större potens får det lokala. Hembygd. Någonstans i Sverige är en bok om ungas syn på plats och tillhörighet. Annica Carlsson Bergdahl och Jerker Andersson har rest från Oxie i söder till Pajala i norr och intervjuat över hundra ungdomar.

Man kan se det som en reclaim-rörelse. Här handlar det om att ta tillbaka begreppet ”hembygd” från dem som inte är beredda att dela med sig av rätten till hemkänslan.

Boken ingår i ett större projekt som också består av en vandringsutställning och en fet sajt. Sajten, nagonstansisverige.se kan tjäna som energidryck för ensamma och översiggivna lokalpolitiker. Den innehåller en värld av intervjufilmer där alla medverkande är mellan 15 och 23 år. De har valt sin egen plats i det offentliga rummet och berättar utifrån den om sig och sitt liv. Dessutom har 750 unga människor själva deltagit med dikter, ordlistor, prosastycken och bilder. Här finns en rasande hunger efter ideologi och delaktighet.

Boken har det något svårare. Talspråk på tryckta sidor skapar inte alltid den densitet man som läsare tycker sig ha rätt till. Ibland verkar de många sponsorernas förväntan (på rätt sorts politisk korrekthet ) ha ångat in i formuleringarna. Men här finns också en rad fantastiska citat, som rättfärdigar all bläddring. Som denna makalösa miniatyr:

”Ejdergatan är stället där allt finns för mig. Vi har killen med en pitbull som egentligen är en labrador, och vi har killen med en riktig pitbull som önskar att han var lika gammal som oss, fast han egentligen är ungefär 32. Vid mig finns det inte en enda som är under 18 som kan köpa cigg. Gubbarna i kiosken vet vad du heter, hur gammal du är och de känner definitivt dina bröder om du har några. Vi har tre finnar som alltid sitter vid hållplatsen eller vid bänkarna på fotbollsplanen utanför mig (...) Den ena finnen tycker jag speciellt bra om. Han plockar bort efter sig på pizzerian för att vara snäll och honom har jag hjälpt hem många gånger. Om jag skulle välja ett ställe att bli överfallen på väljer jag vid Ejder. (…)”

"Hembygd" handlar inte om att ha fötterna i den slitna så kallade ”myllan” eller om att förvalta sju generationers rottrådar på en och samma plats. Hembygd handlar om rätten till tillhörighet och till platsens förtrolighet. Ibland handlar det rentav om trygghet.

Fotografen Jerker Andersson skapar små vibrerande rum i världen, där allt får en absolut närvaro, oavsett om det handlar om sly eller miljonprogramshus. Han är som Lars Tunbjörks förtröstansfulle lillebror. Formgivningen, av Johannes Molin, är gripande vacker och besitter en förbluffande slagradie.

Efteråt sitter man med politikens allra viktigaste fråga i handen.

Annica Carlsson Bergdahl

Jerker Andersson