Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Frihetens hinderlopp

Gazaremsan är 41 kilometer lång – precis som ett maratonlopp. För tre år sedan föddes en inte alltför långsökt idé: att anordna ett eget maraton i Gaza. Initiativet kom från FN:s flyktingorganisation UNRWA, som med detta evenemang ville samla in pengar till välbehövliga sommarlovsaktiviteter för Gazas barn.
2011, innan loppet var kört för tjejer.Bild: Adel Hana
De första två omgångarna, 2011 och 2012, blev mycket lyckade – tusentals människor, både barn och vuxna, var med och sprang kortare eller längre sträckor längs havet.
Nästan 400 Gazabor och 84 utländska löpare sprang hela sträckan förra året, och årets lopp som skulle gått den 10 mars hade lockat 256 utländska deltagare att anmäla sig.
Men i förra veckan meddelade UNRWA att Gaza Marathon 2013 har ställts in, eftersom den lokala Hamasregeringen har bestämt att kvinnor inte får delta i loppet. Som skäl för beslutet anges att lokala traditioner inte medger att män och kvinnor gör saker tillsammans, framförallt inte när det gäller idrottsutövning.
De lokala myndigheterna har under de senaste fem åren blivit alltmer offensiva i sin maktutövning – nya, ofta religiöst motiverade, regler utfärdas hela tiden. Pojkar och flickor separeras i skolan, sedlighetspolisen vakar strängt över unga människors umgänge, klädsel och beteende. Press- och yttrandefriheten är starkt beskuren och en rad kulturverksamheter har stoppats. Många Gazabor säger att de lever under dubbel ockupation – Israels och Hamas.
Hamas säkerhetspolis har också börjat inskränka Gazabornas rörelsefrihet och kontakt med omvärlden. Gränsövergången i Rafah, mellan Gaza och Egypten, är den enda tillgängliga resvägen för den som vill komma in eller ut från Gaza. Men på senare tid har allt fler personer stoppats på vägen ut, ofta utan begriplig anledning.
Ett exempel är en av mina vänner, en journalist som arbetar med säkerhetsutbildning för sina kollegor. Han hade ordnat en säkerhetskurs i Kairo för en grupp kvinnliga journalister från Gaza, eftersom en sådan kurs inte kan hållas i det strängt könssegregerade Gaza.
Planen var att kursen, som var en stor begivenhet för de kvinnliga journalisterna, symboliskt skulle hållas den 8 mars.
Men när min vän var på väg till Kairo blev han stoppad av säkerhetspolisen i Rafah, och fick beskedet att han inte fick korsa gränsen. Han blev mycket förvånad eftersom han redan hade ett utresetillstånd och dokument som bekräftade hans ärende i Kairo.
Medan jag skriver detta nås jag av en rapport från PCHR, det palestinska centret för mänskliga rättigheter i Gaza. Den berättar om en liknande händelse för en vecka sedan:
En 28-mannadelegation från olika palestinska fackföreningar på väg till en ILO-stödd konferens i Kairo stoppades i Rafah utan förklaring. När en ILO-representant kontaktade myndigheterna i Gaza fick han beskedet att de skulle få resa ut nästa dag. Men bara 11 av deltagarna släpptes ut.
PCHR kräver att överåklagaren sätter stopp för detta maktmissbruk och kräver att Hamas säkerhetspolis respekterar Gazabornas rätt till rörelsefrihet.
Gå till toppen