Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Nyheter

En dansk skärva i Indien

En indisk by som alla andra. Men Tharangambadi präglas än i dag av ett annorlunda förflutet. byinvånarna är ganska vana vid danskarna som brukar komma på besök och renoverar de patinerade byggnaderna och gamla gravstenar på Nygades kyrkogård. Och allt kommer sig av att kvidingebon Ove Giedde skaffade en bit land här en gång i tiden åt danskarna.

Sankar böjer sig ned och plockar upp en liten blå skärva ur sanden. Han håller den mellan tummen och pekfingret, kisar och konstaterar:
- Danskt porslin.
Det hade inte varit så märkligt om det var någonstans längs Öresund. Men det är i sydöstra Indien, i byn Tharangambadi på Coromandelkusten.
Framför oss reser sig de tjocka murarna runt Fort Dansborg som grundades för nästan fyrahundra år sedan av nordvästskåningen Ove Giedde.
Detta är Trankebar som var en liten bit av Danmark i Indien under 225 år.
Tharangambadi är en landsortsby som vid första anblicken är precis lika indisk som alla andra. Det ligger två kor och vilar på gatan, flickor i saris kommer ilande när glassbilen stannar, och på marknaden säljer kvinnorna bananer och clementiner och binder religiösa blomsterkransar.
Men bland alla dessa hyddor av flätade palmblad ruvar en kolonial arkitektur. I vildvuxna gröna trädgårdar står vitkalkade stenhus med pelargångar, balustrader och fönsterluckor som avslöjar ett annorlunda förflutet.
- Där ligger den danska guvernörsbostaden, och där är en flickskola inrymd i ett gammalt danskt patricierhus, säger Sankar och pekar.
Han guidar oss genom byn.
Vi går förbi Nygades kyrkogård. Vi har besökt Jerusalemskyrkan som pyntats inför julen och sett stadsporten med Christian VII:s monogram.
Det finns en dansk vänförening som efter bästa förmåga förvaltar det historiska arvet från den danska perioden. Sankar är deras kontaktman i Trankebar.
Poul Petersen som är vice ordförande i föreningen berättar:
- Vi har fått 25000 kronor av Drottning Margrete för att kunna köpa böcker och bygga upp ett litet historiskt bibliotek om kolonialtiden.
Han fortsätter:
- Vi ska också försöka få en del av materialet översatt till tamil så att byborna själva kan ta del av det.
Det är den fjärde donationen som Drottning Margrete har gjort. Hon har själv en gång studerat arkeologi.
- Drottningen följer vårt arbete på nära håll, berättar Poul Petersen, med stolthet.
Drottning Margrete har ännu inte besökt platsen, men hennes syster Bennedikte var här för några år sedan.
Danskarna lämnade kolonin 1845 och sålde den till britterna, men det danska avtrycket är fortfarande stort och det är ingen helt unik händelse att en skärva danskt porslin sticker upp ur sanden vid fortet. Sankar har en imponerande samling mynt från den danska tiden, som han eller byns fiskare har hittat på samma sätt.
Sankar berättar också om mer nutida problem.
- Tsunamin 2004 drabbade Coromandelkusten med full kraft. Ett tempel strax norr om fortet fick svåra skador och Tharangambadi förlorade ungefär 400 av sina 5000 invånare, säger han.
Den danska intresseföreningen till Trankebar bevarar inte bara minnet av den danska kolonialtiden utan arbetar dessutom arbetar aktivt med att samla in pengar, renovera och rusta upp många av de gamla danska byggnader som fortfarande finns kvar i Tharangambadi.
Nu i februari kom en dansk skolklass med 34 elever och sex lärare från Tommerup på västra Fyn till Trankebar. De hade läst om kolonins historia och nu skulle de dessutom arbeta praktiskt.
- Elevernas uppdrag var bland annat att kalka de gamla gravstenarna på Nygades kyrkogård, säger Poul Petersen, som själv var på plats för att ta emot dem.
Det var Christian IV som skickade en expedition mot Ceylon och Indien. Ove Giedde, från Tommarp vid Kvidinge, var bara 23 år gammal men amiral nog att leda äventyret.
I oktober 1618 lättade det danska ostindiska kompaniets flotta ankar och lämnade Öresund. I maj 1620 anlände man Ceylon. Då hade skörbjuggen decimerat besättningarna med nästan 300 man. Efter att Giedde sett till att danskarna fått handelsrättigheter på Ceylon sattes segel mot Indien.
Holländaren Roland Crappé, som var i dansk tjänst, seglade i förväg för att varsko fursten Ragunatha i Tanjore i sydöstra Indien att den danske kungens män var på ingång. Hela äventyret höll emellertid på att gå överstyr innan det ens hade inletts. Ett försök att kapa en sampan slutade med att danskarna hamnade i bråk med portugiserna som redan var etablerade i Negaputtinam, en bit söder om Tharangambadi. Danska huvuden höggs av och sattes på pålar, för att skrämma de andra hem igen. Crappé och resten av besättningen lyckades fly till Tanjore där fursten tog dem under sitt beskydd. Därifrån kunde han snart lämna besked åt Giedde att denne kung Christians utsände var välkommen i land.
Det var en frustrerande långsam process som inleddes för Giedde för att få till ett handelsavtal mellan fursten av Tanjore och kung Christian.
Det handlade om gåvor och gengåvor, om uppvisning och utpressning, likväl som krav på att danskarna skulle följa indiska och tamilska ritualer.
Det finns brev och anteckningar bevarade på det danska riksarkivet där Giedde själv berättar om besvärligheterna.
I november 1620 tröttnade till synes Ove Giedde, bröt upp från Tanjore och överlät slutförhandlingarna åt Crappé. Taktiken gick hem, fursten mjuknade och avtalet skrevs slutligen under den 19 november.
Danmark fick rätt att etablera sig vid Tharangambadi och fritt driva handel. De döpte platsen till Trankebar.
Furst Ragunatha av Tanjore var angelägen om att danskarna etablerade sig som en motvikt till portugiserna längre söderut. Det var ren handelspolitik. Ökad konkurrens bland européerna gav fursten bättre lönsamhet.
Ove Giedde blev kolonins förste guvernör, satte omedelbart spaden i sanden till det stora bygget av Fort Dansborg, pantsatte kanoner och köpte kryddor. Efter ett år utnämnde han Roland Crappé till ny guvernör och seglade hem till Köpenhamn.
Hemma fortsatte Ove Giedde i kungens tjänst. Först i Norge och på sin ålders höst som länsherre i Helsingborg. Han förberedde sin grav i Mariakyrkan, men när Skåne blev svenskt 1658 reste han bitter över Sundet och gravsattes efter sin död 1660 istället i Roskilde domkyrka. Tommarp ingick i lösen för Bornholm och blev svensk kungsgård.
På Coromandelkusten står Fort Dansborg kvar som ett minne av denne företagsamme skåning.
Det är ett klassiskt fort med metertjocka murar. Byggt för att stå emot både havet med den fruktade nordostmonsunen, som angripare från både sjö och land. Det reser sig ur sanden som hämtat ur Jaime Vallvés tecknade serier om Johan Vilde.
Redan 1623 då befästningen stod klar kom den unge islänningen Jon Olafsson till Trankebar. Han var värvad som skyttesoldat i garnisonen, men skrev många år senare ned sitt livs historia, en av de viktigaste källorna till hur livet kunde te sig i den danska kolonin.
Jon Olafsson skriver i sin bok inlevelsefullt om indiska traditioner och seder han möter.
Bottenvåningen på fortets huvudbyggnad utgörs av stora lagerlokaler. Hit forslades varor från hela Sydostasien för vidare befordran till Danmark. Det var kryddor, tyger och ädla stenar.
När vi går en runda bland källarvalven lägger jag märke till de nygjorda portarna i bastant trä, som ser ut som om de vore smidda.
- De tillverkades till en fransk filminspelning, berättar Sankar, men är inte riktigt säker på att de är historiskt korrekta, om än de är dekorativa.
Det finns vaktlokaler, stall, fängelse och dessutom hemliga rum och gångar dolda i väggarna, för att kunna klara attacker och belägringar. Murarna är fulla av klotter från turister och besökare.
På ovanvåningen finns ett litet museum som berättar om den danska kolonialismen i Indien.
Det var inte alltid lätt att driva en framgångsrik handelsstation i Indien och genom århundradena möter vi ett mustigt och färgrikt persongalleri.
Redan kolonins tredje guvernör, den olycksalige holländaren Bernt Pessart, körde verksamheten i botten. Han var ambitiös, men gjorde den ena felinvesteringen efter den andra. Samtidigt sjönk garnisonens moral med dryckenskap och lösaktighet som följd. Ryktet nådde Köpenhamn och kungen skickade 1639 ut en ny guvernör för att ta tag i förhållandena. Det höll på att sluta med inbördeskrig. Pessart köpte en båt av portugiserna och rymde till Japan, när revisionen avslöjade bristerna i bokföringen. Men innan han reste gav han order att den nye guvernören, Willem Leyel, inte skulle släppas in. Det slutade med att danska trupper tvingades belägra sitt eget fort. Konflikten blåstes dock av innan skott avlossats.
Norrmannen Peter Anker får än idag stor uppmärksamhet för de detaljrika teckningar och akvareller han gjorde under sin tid som guvernör, kring 1800. Han tecknade människor och vardagsliv och bidrog till kunskapen om Indien.
Anker var ingen affärsman, men en elegant festprisse och höll stora bjudningar för brittiska och franska kolonialtjänstemän. Han reste till Indien med stora skulder, som bara växte. Slutligen var han så desperat att han bad sin bror i Danmark att skaffa honom en rik änka, att gifta sig med. Det lyckades inte heller.
Hans stora skulder till staten skrevs dock av och han fick behålla pensionen efter sin tjänstgöring.
I Jerusalemskyrkan hänger porträttet av tysken Bartolomeus Ziegenbalg bland färgglatt pynt och julgirlanger. Missionären Ziegenbalg var ett språkgeni. På åtta månader lärde han sig tamil. 1708 började han översätta Nya Testamentet, fyra år senare satte han upp en tryckpress i Trankebar och startade därpå ett pappersbruk. 1715 var översättningen till tamil klar och han kunde ge ut evangelierna på eget förlag.
Ziegenbalgs totala motsatser hette Storm och Andersen. De båda prästerna kom till Trankebar på 1640-talet och förlorade fotfästet fullständigt med hjälp av den lokala arraksspriten. De blev en visa över hela Sydindien sedan de sprang nakna genom byn med stora svärd, högg ihjäl boskap, höll till på bordellerna och predikade berusade i kyrkan.
Båda prästerna dömdes till döden. Andersen benådades och sändes till Ceylon men Storms dödsdom verkställdes genom att man knöt tyngder vid hans fötter, stoppade honom i en säck och dumpade honom levande i Indiska Oceanen en bit från kusten.
Så kunde det också gå.

Fakta

Trankebar var en dansk koloni mellan 1620 och 1845. Den grundades av skåningen Ove Giedde på kung Christian IV:s uppdrag.
På tamil heter byn Tharangambadi vilket betyder något i stil med Vågornas by.
Fort Dansborg är idag ett skyddat byggnadsminne och turistmål.
Det ligger i den indiska delstaten Tamil Nadu, på Indiens sydostkust, fågelvägen ungefär 100 kilometer söder om Pondicherry, eller 270 kilometer söder om delstatshuvudstaden Chennai (före detta Madras). Enklaste sättet att ta sig dit är att hyra en taxi med chaufför. Det är en resa på tre timmar från Pondicherry och kostar för en heldag cirka 2500 rupees (drygt 300 SEK).

Ove Gjedde

Ove Gjedde, 1618-1622, gick i spetsen för Kristian IV handelsexpedition till Asien. Expeditionen blev en ekonomisk förlust men Gjedde lyckades anskaffa land på Indiens sydöstra kust. En dansk koloni som existerade fram till 1845.

Efter hemkomsten blev Ove Gjedde riksamiral. 1648 blev han svårt sjuk, och utnämndes istället till dansk länsherre på Helsingborgs slott (Kärnan). Ove Gjedde gav upphov till ett ordspråk som fortfarande finns i Skåne: "Det er ude med Ove Gjedde".

Vid tiden för Roskildefreden var Ove Gjedde gammal och svag och hade byggt ett pampigt gravmonument i Mariakyrkan i Helsingborg. Hans och hustrun Dorte Urnes finns inmurad över porten i Tommarps kungsgårds västra länga.

(källa Wikipedia)

Gå till toppen