Det är många vinklar och vrår i det lilla 1800-talshuset på landet utanför Höganäs. Här var en gång i tiden skola, nu är det hemma för Johanna och Matilda Hagfoss. 16 månader gamla Matilda springer glatt omkring och flyttar runt leksakerna i rummet medan mamma Johanna och doulan Marie Hultman slår sig ner i soffan.

Som ensamstående behövde Johanna Hagfoss någon som var med henne vid förlossningen. Vem det skulle vara var inte självklart.

– Det var inte så lätt att hitta rätt. Jag hade några som ville och kunde, men det är ett ganska stort åtagande för vänner, säger hon.

Hon surfade runt på nätet och hittade Marie Hultman, som bor i närheten, närmare bestämt i Jonstorp.

– Jag var inte så insatt i vad en doula är, men jag hade hört talas om det. Jag har bott tio år i London, och i England och USA är det mycket vanligare än här, säger Johanna Hagfoss.

Marie Hultman håller med om att det kan vara svårt att ta med sig någon man står väldigt nära in i förlossningsrummet.

– En syster eller mamma kan faktiskt vara för nära. Om du har väldigt ont och din mamma säger till dig att ändra ställning – det kan vara svårt att ta emot det stödet, säger hon.

En doula är en stödperson för kvinnan, men doulan har inte något medicinskt ansvar och ger inga medicinska råd.

– Jag finns där hela tiden, plockar upp kvinnans frågor, orosmoment, håller koll på praktiska saker och är en länk mellan kvinnan och barnmorskan, säger Marie Hultman.

– Men jag är ingen konkurrent till barnmorskan, utan ett komplement.

Under en förlossning kan ett antal olika barnmorskor hinna ut och in och byta av varandra i skift. Doulan däremot stannar kvar hela tiden – så långt det går.

– En förlossning kan vara allt från 3 till 33 timmar, så det är klart att det finns gränser. Det finns alltid en backup-doula om jag känner att jag måste sova, säger Marie Hultman.

– Men än har jag inte behövt bli utbytt. Man går in i en bubbla och tröttheten kommer inte förrän efteråt. Det är en kick, det känns som om man kan vara vaken hur länge som helst, säger Marie Hultman.

Johanna Hagfoss nickar instämmande.

– Jag var också i en bubbla, säger hon. Och det kändes som om du var med mig inne i den.

I efterhand tycker Johanna Hagfoss att hon valde rätt.

– En doula har ett större kunnande än gemene man. Det var en stor trygghet för mig som ensamstående, jag kunde slappna av i det.

Matilda travar omkring i rummet, hittar ett stort plasttråg, balanserar det i famnen och placerar det mitt på soffbordet. Hon hämtar fjärrkontrollen, lämnar den till Marie, som tackar artigt och gömmer undan den i soffan.

Marie Hultman har tidigare i livet jobbat 20 år på Ikea, "i marknadens tjänst", men kände sig tom i själen och ville hellre jobba med människor. Hon bytte spår och är numera doula, förlossningspedagog och undersköterska i hemvården, där hon jobbar med gamla.

Att hon blev doula berodde också på egna upplevelser.

– Min första förlossning var jättehemsk, jag var spänd och rädd. Den andra gick på tre timmar och jag tänkte wow, kan det vara så här också? Det är det jag vill få andra att hitta. För en förlossning bär man med sig, den kan bli en styrka för livet.

– Jag vill coacha kvinnor till att bli starka, våga tro på sig själva.

Det är inte bara under själva förlossningen som doulan är med. Hon träffar kvinnan också före och efter.

– Vi skapade en relation. I dag gör du inte det med barnmorskan som är med när du föder, säger Johanna Hagfoss.

Visserligen får man träffa yrkesfolk i vården. Men det är olika personer och korta, bokade tider, resonerar hon.

– Du måste skriva ner och komma ihåg vad du ska fråga om just då. Med Marie hade jag mer tid att prata runt, prata lite friare. Och vid förlossningen kändes det lättare att ställa frågor, vara ledsen och oredig – och allt som man är i en enda röra – gentemot henne, än mot barnmorskorna som jag inte ens visste om de var inne i rummet eller ute.

I slutet av förlossningen uppstod dessutom en akut situation då nyfödda Matilda inte andades. Personal strömmade till, barnet togs ur rummet, och doulan var viktig för att Johanna skulle behålla lugnet. Att prata om minnena i efterhand var också bra.

– Att föda barn är ju en sådan jättegrej, man älter det, vill bolla det med någon, säger Johanna Hagfoss.

Men att anlita doula kostar. För ett fullt uppdrag tar Marie Hultman 6000 kronor.

– Det kan låta mycket. Men i timpeng blir det inte särskilt mycket, säger hon.

Det handlar om 6-9 timmar i förväg, 3 timmar i efterhand och så själva förlossningen, då doulan också har jour ett par veckor före beräknat datum.

Marie Hultman hade önskat att samhället på något sätt hade varit med och finansierat, så att alla hade möjligheten.

– I dag kan du ju få Rut-avdrag för att någon kommer hem och hjälper till med läxläsningen. Och en förlossningspeng diskuteras i Region Skåne. Vi borde på något sätt ingå i systemet.

Det är inte bara ensamstående som anlitar doulor. Även par gör det.

– Är det inte risk att pappan blir åsidosatt då, undrar en del. Men det kan vara tvärtom. Jag försöker göra honom ännu mer delaktig, genom att peppa och visa vad han kan göra, säger Marie Hultman.

Matilda kommer kutande över golvet och stupar ner i saccosäcken i hörnet. Det börjar bli sovdags och hon ligger kvar med kinden mot tyget.

Marie och Johanna håller kontakten fortfarande, även om det gått lång tid sedan förlossningen. Bland annat har Matilda träffat Maries barn.

– Vi två var med och födde Matilda – det delar vi för all framtid. Det blir ett speciellt band, säger Johanna Hagfoss.