Den frånvarande kan vara den mest närvarande personen. Det är ett klassiskt resonemang hos Jean Paul Sartre. Två vänner sitter på en bistro och väntar på Pierre som aldrig kommer, trots att de alla tre bestämt träff just där. Pierre blir genom de andra tvås väntan, deras ständiga tankar, deras fokuserade medvetanden på den frånvarande den mest närvarande av de tre.