Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Nära döden-upplevelse

Gunnar Bergdahl om isländska fiskedramat "Djupet".

Den där verkligheten överträffar stundom dikten.
En kylig natt 1984 la den isländska fiskebåten Breki ut för att tråla utmed sina vanliga rutter. Vädret var helt okej, allt var som vanligt, kusten glimmade i natten några kilometer bort.
Så fastnade trålen, båten kapsejsade och alla sex ombord hamnade i det iskalla vattnet. Då drunknar man. Obönhörligt. Men en av männen, Gulli (Ólafur Darri Ólafsson), gjorde inte det. Han såg sina kamrater försvinna i djupet en efter en men lyckades själv, mot alla odds och all vetenskaplig kunskap, ta sig i land efter timmar i öppna havet.
Som ett spöke från dödens rike bankade han utmattad på i natten och blev först ifrågasatt och sedan just ett vetenskapligt under, föremål för forskning. En celebritet som helst ville tillbaka till anonymiteten och till fisket. Som synes finns alltså en och annan tematisk tråd som gör den här hårdföra filmberättelsen lite mer komplex.
Men det är inte lätt att göra film på en verklighetsberättelse där slutet är bekant redan från början. Ett avskräckande aktuellt exempel är norska storfilmen "Kon-Tiki" som har segat sig fram över svenska biodukar under våren.
Isländske Baltasar Kormakur lyckas betydligt bättre. Så är han också en av Islands främsta filmregissörer med bland annat den utmärkta samtidsskildringen "101 Reykjavik" på meritlistan.
Även om timmarna när den stackars Gulli plaskar fram i det iskalla havet även i filmversion känns outhärdligt oändliga ger det samtidigt en känsla av dödens vardagliga närhet. Av människans litenhet.
Stjärnorna tindrar, drömsyner passerar, ensamheten är lika gigantisk som den öppnade rymden ovan honom.
Liv och död och storslagna scener när han äntligen kravlar i land i den våldsamma dyningen. Något fusk med vattentankar à la Hollywood är det inte fråga om här.
Kort sagt; tråkigt har man definitivt inte.
Men samtidigt återkommer den gamla devisen om den av verkligheten överträffade dikten.
Det som verkligen känns i hjärterötterna i "Djupet" är de korta dokumentära intervjubilderna som åtföljer filmens eftertexter. Missa dem inte!
Där möter vi den alldeles verklige Gulli, mannen som trotsade både döden och vetenskapen och aldrig förstod hur det hade gått till.

Djupet

Regi: Baltasar Kormákur
I rollistan: Ólafur Darri Ólafsson, Jóhann G. Jóhannsson, Björn Thors.
Längd: 1 tim, 33 min.
Röda Kvarn, Helsingborg
Betyg: 3
Gå till toppen