Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

Den stora röda maskinen

Inför stundande kvartsfinaler i hockey-VM skriver David Isaksson om den just nu populäraste filmen i Moskva.

”Det sovjetiska systemet fungerar”, förklarar Anatolij Tarasov i spelfilmen "Legenden nummer 17".
Tarasov (spelad av den lysande Oleg Mensjikov från "Brända av solen") är legendarisk ishockeytränare och det han syftar på är inte planekonomi utan det sovjetiska systemet för att få fram hockeyspelare.
På senare år har flera regissörer, bland annat Nikita Michalkov, försökt göra patriotiska storfilmer om Sovjetunionen. De har utgått från segern i Andra världskriget, men deras berättelser har varken lockat publik eller övertygat kritiker.
Det senaste bidraget till Rysslands problematiska förhållande till Sovjetunionen kommer från regissören Nikolaj Lebedev.
Med Michalkov som producent har han valt att berätta om ett område där Sovjetunionen verkligen var världsbäst – ishockey under 1970-talet.
"Legenden nummer 17", som filmen heter, handlar om hockeyspelaren Valerij Charlamov och har fått lysande kritik.
Charlamov spelas av Rysslands nya stjärna, den nästan löjligt snygge Danila Kozlovskij. I början av sin karriär fick Charlamov – vars mor är spanska – inte spela i CSKA Moskva då han var för kort. Han skickades till ett lag i den sibiriska industristaden Tjebarkul. I en hissnande, och fullständigt osannolik, scen då Charlamov hänger i en vajer mellan två jätteskorstenar visar Lebedev att han vet hur man får publiken att sitta som på nålar.
Lebedevs överdrivna stil drivs till sin spets i filmens dramatiska klimax, en match mellan Sovjetunionen och Kanada i Montréal 1972.
De tuggummituggande kanadensiska hockeyspelarna liknar – med ständigt blottade tänder, stora polisonger och ruffsigt hår – vilda djur. Vid ett tillfälle förvandlas de också till tjurar som Charlamov minns från sin barndoms Spanien. Sergej Eisenstein skulle ha varit stolt över detta montage.
Förutom spänning innehåller "Legenden nummer 17" en dos nostalgi för mode och prylar från den tid då Leonid Brezjnev var kommunistpartiets förste sekreterare.
Lebedev återskapar det vackra, helylle-Moskva man kan se i sovjetiska komedier från 1970- och 80-talen. Den blå himlen, de gamla bussarna och de tajta skjortorna.
"Legenden nummer 17" är dock knappast ett bidrag till ökad förståelse av Sovjetunionen. Budskapet är, som många ryska kritiker påpekat, patriotiskt. Charlamov får order att ”försvara målet som man försvarar fosterlandet”. På produktionsbolagets hemsida berättas att Putin har sett och tycker om filmen. Samtidigt representerar inte filmens Sovjetunionen någon alternativ ideologi. Det sovjetiska laget är överlägset – och så fungerar förstås all nationalism – just för man är Sovjetunionen.
Men "Legenden nummer 17" är också en imponerande skicklig underhållningsfilm. Det är svårt att inte ryckas med av berättelsen om Charlamov och det vore intressant om den fick svensk distribution.
Om inte annat så kunde fler få uppleva känslan att, i den dramatiska finalen, heja på Sovjetunionen i hockey.
Gå till toppen