Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Klasskamrater – i litteraturen

För tredje gången i ordningen arrangerade Malmö högskola och Lunds universitet ett seminarium på temat "Nordisk arbetarlitteratur" i veckan. Ett tjugotal nordiska litteraturvetare samlades i Landskrona för att dela med sig av forskningsprojekt och papers. Fältet är nämligen inte så utforskat som man skulle kunna få för sig, trots att begreppet arbetarlitteratur i regel dyker upp när böcker av Kristian Lundberg, Susanna Alakoski eller varför inte Johan Jönsson omtalas.
Själv undrar jag om inte epitetet arbetarlitteratur ibland har använts som ett sätt att ofarliggöra. Att det har blivit en avstjälpningsplats för vissa texter som genom sina politiska beskrivningar av samhället är för obekväma för att passa in i den större – borgerliga och därmed mer statusfyllda litteraturen, den så kallat "goda"?
Kampen om status var ett av de många ämnena på torsdagens seminarium. Ole Karlsen från Høgskolen i Telemark pratade om den norske diktaren Bjørn Aamodt. Av vissa kritiker hyllades han som en arbetarpoet, men efter hans död inleddes en dragkamp mellan dem som i hans dikt såg en senmodernistisk systemdiktare och dem som tryckte på hans arbetarbakgrund. Frågan var om det ena måste utesluta det andra?
Sandra Mischliwietz från WWU Münster föreläste om barnets position i 30-talets svenska arbetarlitteratur och Magnus Gustafsson från Lund gjorde en spännande genomgång av mönstren i socialdemokratiska memoarer. Dessförinnan hade deltagarna fått höra Anker Gemzøes analys av Martin Andersen Nexøs novell "Murene" från 1918, en närläsning som pekade på hur novellens olika nivåer, realismen och myten, drog åt olika håll och därigenom skapade en sällsynt komplexitet.
Det brokiga seminariet är en mötesplats för skandinaviska litteraturvetare som går på djupet med frågan om arbetarlitteraturen. Frågeställningarna är viktiga och högaktuella. Arbetarklassen ser annorlunda ut än den gjorde för några decennier sedan, men föreställningen om att alla blivit medelklass är lögn. Därför vore det bra om fler böcker kunde ordnas in i och förstås som delar av en större arbetarlitteratur. Inte minst om litteraturen ska fortsätta att vara en angelägenhet för alla, inte bara medelklassen.
Gå till toppen