Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

När allt känns nattsvart

I Jöns Mellgrens vackra och poetiska Sigrid och natten vindlar berättelsen hit och dit som en båt på öppet hav. Men den börjar med den sorgsna Sigrid som en morgon hittar någonting mörkt under soffan. Något som inte är ett djur och inte heller ett spöke. Istället är det Natten som irrat sig in till henne. Natten darrar som en symaskin och andas i små kalla pustar. Men Sigrid är ingen vän av mörker. Som fyrvaktare har hon vant sig vid ljuset och inte heller sovit en blund på trettio år. Sigrid stoppar Natten i en kakburk, matar den med russin och stänger in den i pannrummet. Något som får konsekvenser. Utomhus kokar asfalten av solen som aldrig slutar skina. Ugglor och fladdermöss flyger vilset omkring i det stickande dagsljuset. Människorna blir grälsjuka och överallt står det krockade bilar. ”Så kan det gå”, muttrar Sigrid. ”Det är inte mitt fel.”

Premiuminnehåll

Det krävs ett premiumpaket för att se detta innehållet. Tillåt javascript på den här sidan för att köpa ett.

Gå till toppen