"Året är 1825, förändringens vindar blåser genom Europa", förkunnar berättarrösten i Hans Villius anda. På lastkajen river kvinnorna tygstycken till remsor och männen väger lumpsamlarnas leveranser.

"Nu ska vi göra papper", sjunger ensemblen unisont i öppningsnumret.

– Det känns fantastiskt, helt magiskt, säger projektledaren Heléne Lindquist strax innan, förbluffad över hur snabbt resan ändå gått, från idé till verklighet.

– Jag kom ju körande här utanför med bilen och tänkte vilket häftigt ställe, men jag visste ju inget om det.

Det året var 2011. Heléne Lindquist tog kontakt med EU-samordnaren Ann-Charlotte Törnblad på kommunen som sa:

– Vilken jättebra idé, på riktigt! minns hon.

Ett så kallat Leader-bidrag söktes och beviljades. Ann-Charlotte Törnblad tycker att musikalen blivit ett skolexempel på hur det är tänkt Leader-projekten ska fungera.

– Heléne har varit som pinnen i sockervadd och lager på lager har lindats på, säger hon med ett skratt.

Premiärnerverna verkar hålla sig i schack, de båda genrepen gick bra, men inte för bra.

– Det finns alltid något att putsa på, säger regissören och manusförfattaren Ewa Ohlson Westin som matchar skådespelarna i kjol, förkläde och huckle.

– Ska det va så ska det va, ler hon.

Hon summerar snabbt huvudhistorien: Sven Magnus Sunnerdahl tar över bruket av sin svärfar Kemner. Konkurrensen hårdnar, framför allt från danska bruket Strandmöllan som köpt sig en pappersmaskin.

– Sunnerdahl bestämmer sig för att satsa stort, han tar språnget och köper en pappersmaskin. För människorna på bruket är det skrämmande, som när datorerna kom. Men det visar sig att det går bra, bruket blommar – det är verkligen en solskenhistoria!

Lika varmt talar hon om de medverkande, merparten amatörer.

– De är otroligt duktiga och engagerade, de har stöttat varandra och haft så bra stämning, jag tror aldrig jag varit med om något liknande, säger Ewa Ohlson Westin som har lång erfarenhet av liknande scenprojekt.

Snart vandrar hon runt med en mässingsklocka för att kalla ihop publiken som spanat in marknadsstånden med hantverk och just ätit en Åbyböj från Bjärhus.

De bänkar sig lydigt framför scenen där ensemblen redan smygstartat.

– De är otroligt laddade, de har längtat efter att möta publiken och det tror jag de kommer att märka. det är en föreställning med själ och hjärta! säger Heléne Lindquist.