Helsingborg

Globetrotters vallfärdar till Hasslarp

De reser till Hasslarp från alla världens hörn - för att oavlönade gå upp i ottan och mjölka getter. Det växande fenomenet wwoofing slår rot i Nordvästskåne.

Med rumporna mot oss står de nio getterna på en prydlig rad, svänger med svansarna, tuggar godmodigt sitt foder. Mellan dem vankar en ung kvinna i trasiga jeans och gummistövlar. Hon håller koll på mjölkningsmaskinen. Rister vant i getternas spenar för att få fart på flödet.
Det är svårt att tro att Laila Bennis för en månad sen knappt satt sin fot på landsbygden.
– Jag är en typisk stadstjej. När jag berättade för mina vänner att jag skulle jobba på en gård skrattade de och sa 'du kommer aldrig klara det'.
Laila Bennis kommer från Marockos största stad Casablanca. Hon hörde talas om WWOOF genom klasskamrater i franska Lille, där hon pluggar till ingenjör.
Nu spenderar hon sommaren på Goagård, mitt i ingenstans mellan Hyllinge och Hasslarp.
Att wwoofa är lika med att jobba som volontär på en ekologisk gård i utbyte mot mat och husrum. Laila Bennis arbetar mellan fem och sex timmar varje dag. Mjölkar getterna, matar grisarna, städar eller gör annat gårdsarbete.
Hon öppnar stallgrinden och getterna skuttar ivrigt ut på ängen.
– Jag valde Sverige mest för att jag skulle få prata engelska. Men jag gillar det. Allting är vackert, allting är grönt, allting är rent.
Väl tillbaka inne i ladan är det dags för den färska getmjölken att bli ost. Laila Bennis häller den i en maskin som pumpar över mjölken till det kyliga ostrummet på andra sidan väggen.
Där greppar Lis Geiger slangen som leder mjölken ner i en silverblänkande tank:
– Det här är det bästa med arbetet på gården. Att stå här i tystnaden och få göra något med händerna, det känns bra.
Lis Geiger har rest från Neustetten i södra Tyskland för att volontärarbeta. Som barn bodde hon på en gård, men har inte upplevt lantlivet sen dess. När dottern wwoofade i Italien för ett par år sen väcktes tanken på att själv prova.
– Det är väl för att få se något annorlunda. Att lära sig nya saker och se hur andra människor har det. Det är viktigt för mig, säger Lis Geiger.
Vid hennes sida står Goagårds ägare, Katrina af Wetterstedt, och betraktar skummet som växer i tanken. Hon har tagit emot volontärer sen förra sommaren. Men det är inte arbetsinsatsen som värderas högst.
– Det är bra att få hjälp, men roligast är att träffa nya människor. Man blir lite bunden på en gård och jag är väldigt social av mig. Och så får jag tillfälle att prata franska, spanska och massa andra språk.
Intresset är så stort att Katrina af Wetterstedt tvingas tacka nej till många förfrågningar. Nu under sommarmånaderna får Goagård flera svar varje dag på annonsen på WWOOF Sveriges hemsida.
– Det är inte alltid det funkar. Vissa tror att det här är nåt slags hotell och gör inget jobb alls. Men de flesta är trevliga och duktiga.
Hon vänder sig mot Laila Bennis och skrattar till:
– Det är inte så lätt för er stadsbor. Kommer du ihåg i början? Då var du helt död på eftermiddagarna.
– Ja, men nu har jag fått muskler jag inte ens visste att jag hade, säger Laila Bennis.
Fast det är inte musklerna hon gläds mest åt efter en månad på gården.
– Går jag inte upp tidigt och matar getterna så skriker de. Jag har lärt mig att vissa saker måste göras, fastän det är tråkigt. Det har gjort mig mer tålmodig.

Volontärer på gårdar

WWOOF (World Wide Opportunities on Organic Farms) är ett nätverk av nationella organisationer som förmedlar volontärplatser på ekologiska gårdar världen över. WWOOF bildades i England 1971 och finns i dag i 99 länder. 161 gårdar och 1321 volontärer är anslutna till WWOOF Sverige. I Nordvästskåne finns förutom Goagård i Hasslarp också Dalagården i Båstad och Brekillestugan i Munka-Ljungby. Läs mer på wwoof.se
Gå till toppen