Och sen, närnågon i introduktionen börjar prata om den vanliga gången med hangarounds och prospects - så känns det märkligt. Alla de vanliga benämningarna som ständigt möter oss i beskrivningar av mc-gäng med inte särskilt gott rykte. Det är precis samma klättring uppåt här, även om man kör i Jesu namn. En tröskel att komma över redan från start.

Men sedan rullar hojarna på. Det är Holy riders, från början norskt. Det är Salvationriders och Heaven bikers. Det är pingstförsamlingen i Tyresö med egen klubb och det är "on the road for Jesus" som en pastor i pingstförsamlingen i Linköping pratar om.

En helt nyvärld öppnar sig.

När MikaelBiker Priest tar till orda är det som att lyssna på en gammaldags väckelsepredikant om än i ny tappning. Och jag som gick ur Svenska kyrkan redan som ung student i Uppsala för hundra år sedan kan inte annat än spetsa öronen. Men det låter som de kanske gör skillnad, i just de här kretsarna.  

Dokumentären från i år som sänds i SVT1 är full av vittnesbörd. Där är Lasse Lindberg, han som började i sin klubb som ateist, "de sa bara att, låt Lasse hålla på, de slog mig aldrig i huvudet med någon Bibel". Efter ett och ett halvt år kom han till insikt och pratar nu om att slumpen inte finns, att han alltid varit ledd av Herren.

Det är Mikael Bedrup, prästen, som efter ett liv i Stockholms nöjesvärld med mycket pengar på kortet och en dysfunktionell familj i bagaget superpratar om bland annat sin alkoholiserade far som "det var som om en flodhäst stod mitt i vårt vardagsrum men ingen vågade säga något om det". Han ställde sig frågan: vad kan göra mig glad på djupet? Nu säger han sig ha en fantastisk gps i form av mannen från Nazaret. Om jag tar rygg på honom... 

Nej, jag är inte lätt att övertyga.

Visst grips jag av, men har också svårt för, paret Haka som förlorade äldste sonen i en brand hemma och är överens om att Gud är inte grym. Sonen gick och lade sig och vaknade upp i himlen och de är säkra på ett återseende.

Med Bikerbibeln i handen och alla vittnesbörden som finns där, eller lifestories som man säger här, kanske man når fram till fler.

Frågan är om det är rätta vägen. Måste man ha väst så att det nästan ser ut som att man är medlem i Hells Angels? Jag har svårt att köpa det här.

För "Uppdrag granskning sommar", SVT1 onsdagar, som fortsätter granska när så många andra tar semester. Tidigare inslag följs upp. Ikväll om Telia Sonera och samarbetet med diktaturer i öst. Nästa vecka: Lars Vilks.

Blir trött bara jag tittar i tv-tablån och ser komediserierna som rullar på. Några skratt, inget som stannar kvar. Typ säsong 177, avsnitt 55. Hjälp!