Kultur

Hanteringen av nyfödda

Ju närmare skräcken ligger oss tidsmässigt, desto mer trovärdig ter den sig. När Boel Bermann inleder sin dystopi låter hon skeendet ta fart redan 2013 och vi dras in i ett scenario där jordens kvinnor under en period inte längre blir gravida. När födslarna kommer igång igen är något annorlunda med de nya barnen.
Boel Bermann. Foto: Johan Wistbacka
Utan att förringa författaren anar jag att hon hämtat inspiration från såväl "Children of Men" och "World War Z" som från svenska "Hanteringen av odöda".
Världen presenteras genom personliga reflektioner och fabulerade tidningsurklipp, samtidigt som åren passerar i blixtbelysta ödesscener. Den nya människan som gjort sitt inträde på jorden visar sig vara högst intelligent och dödar i grupp redan i ung ålder. Samhället står inför svåra beslut. Barnen som fötts måste samlas in, särskiljas från befolkningen.
Huvudpersonen Rakel har genomlidit flera trauman och vi följer henne genom händelserna i mer än tio år, ser hur hon förvandlas från motståndare till någon som inser den okränkbara kopplingen mellan mor och barn. Att den relationen nästan är omöjlig att klippa, oavsett hur märkliga dessa nya människor är.
Projektet är sympatiskt; en svensk dystopi som tar tillvara aktuella frågor är mer än välkommen. Helt engagerad blir jag ändå inte. Jag känner att Bermann ibland hamnar i ett väl lättsamt flöde och istället för att gå nära människan, så rusar hon alltför hastigt över alltför många händelser. Det gör att delar av handlingen återges från ett fågelperspektiv utan nämnvärd gestaltning.
Till det kommer en osnygg tillfällighet på slutet, även om vi vid det laget känner oss närmre Rakel. Hon har till sist blivit någon att relatera till och i ett par av bokens finalscener bränner det till rejält. Då har skräcken blivit personlig, avståndet har krympt.
Så jag är kluven, men imponerad över ansatsen. Mer än något är jag intresserad av vad Bermann kan tänkas lägga på sitt fat nästa gång och om vi då får involveras mer i de enskilda människorna.
Jag har en känsla av att hon kan leverera stor skräck om hon tillåter sig stanna upp dramatiken och verkligen se offret i ögonen.

Den nya människan

Boel Bermann
Kalla Kulor Förlag
Gå till toppen