Kultur

Miss Saigon levererar i musikal

Oceaner av tårar, några förlupna skratt, och en hejdundrande underhållande show. Det är väl så förväntningarna ser ut när man bänkar sig inför höstens stora premiär på Malmö opera.
Männen bakom Les Misérables, Claude-Michel Schönberg, Alain Boublil och Richard Maltby jr, följde upp sin världssuccé med en ny - Miss Saigon. Och en stor del av gänget som nu ligger bakom uppsättningen i Malmö är desamma som stod bakom Les Misérables på samma scen förrförra hösten.
Att regissör, koreograf, scenograf, och kostymdesigner har hittat ett gemensamt språk råder det ingen tvekan om. Miss Saigon på Malmö opera är en visuellt helgjuten föreställning. Ljudet av helikoptrar dånar över publikens huvuden och skuggorna tornar upp sig bakom de marscherande soldaterna. Huvudsakligen är färgskalan brungrå med röda inslag, kommunisternas och de älskandes färger. Men man har tagit ut svängarna ordentligt i kostymerna. Bordell- och barscenerna i Saigon och Bangkok är färgsprakande, burleska, på gränsen till ekivoka tycker nog somliga. Det kan verka som publikfrieri men är också ett smart drag. För i det överdrivna och uppskruvade blir det som ska döljas, det torftiga och desperata, faktiskt påtagligt.
I den här miljön träffar sjuttonåriga vietnamesiska barflickan Kim den amerikanske soldaten Chris. De blir stormande förälskade och hinner gifta sig precis innan Saigon faller. Han återvänder hem till USA med de andra soldaterna och hon blir kvar, föder deras gemensamma son och väntar och väntar på att han ska återvända.
Kemin mellan Li-Tong Hsu och Philip Jalmelid är fin och deras röster smälter väl samman i duetterna. Li-Tong Hsu som på bara några månader lärt sig rollen på svenska axlar hela föreställningen och ger med stor utrycksfullhet liv åt allt mer desperata Kim. Som om inte det räckte borde hennes stämma fått den mest härdade soldat att lägga ner vapnen.
Dan Ekborg får stå för de få skratt som föreställningen bjuder på. Hans version av hallicken och fixaren Engineer är i och för sig mer tölpig än lismande och sprättig, men han skänker rollen värme och trovärdighet.
Handlingen i Miss Saigon hoppar fram och tillbaka i tid och rum och det är många snabba scenbyten som riskerar att stoppa flytet. Vid några enstaka övergångar mäktar man inte riktigt fylla den stora operascenen. Det tas igen med råge i masscenerna, med höjdpunkter som det snygga illusionstricket när helikoptern landar för att föra hem de sista amerikanska soldaterna och i kabarénumret när Engineer drömmer sin vräkiga amerikanska dröm.
Orkestern är placerad halvt synlig längst bak på scen och spelar med driv. Såväl musiker som sångare och dansare håller ångan uppe ända tills det väntade, men ändå lite snöpligt abrupta, slutet.
Så om man sväljer musikalkonceptet, de känslosvallande kärlek-vid-första-ögonkastet-betygelserna och Schönbergs, Boublis, Maltby jr:s förenklade historieskrivning kring Vietnamkonflikterna, är det bara att luta sig tillbaka och låta förväntningarna infrias. Hjärta och smärta till pampiga toner och vajande fanor, och när det sedan toppas med ett litet sött faderslöst barn, ja då är det klart att tårarna rinner.

Miss Saigon

Musik: Claude-Michel Schönberg
Text: Alain Boublil och Richard Maltby jr
Regi: Ronny Danielsson
Medverkande: Dan Ekborg, Li-Tong Hsu, Philip Jalmelid, Cecilie Nerfont Thorgersen, Oscar Pierrou Lindén, Kitty Chan, Rommel Singson med flera.
Malmö Opera
Spelas till den 30 januari
Gå till toppen