Träffpunkt Malvans huvudsyfte är att ge mat och nya kläder till hemlösa och människor med väldigt dålig ekonomi. Men de gör mer än så. I onsdags erbjöd de tjugo av sina gäster en förändring i vardagen genom en busstur till Skäralid och Söderåsens naturreservat.

– De här människorna har problem som ger en begränsad tillvaro, och många av dem kanske aldrig får chans till en ordentlig utflykt. På det här sättet får de frisk luft samtidigt som de kommer ifrån sina trista rutiner, berättar Per Vedel Jensen, en av frivilligkrafterna på Malvan.

– Det är väldigt roligt att få komma ifrån stan ett tag, säger Kjell där han sitter längst fram i bussen.

– Sen följer vi också med för den sociala biten. Det är trevligt att komma ut och ha roligt tillsammans, förklarar Leif som sitter bredvid.

Varken Kjell eller Leif vill ha sina efternamn med i tidningen, vilket är en önskan som delas av de flesta Malvanbesökarna.

Att det sociala umgänget var minst lika viktigt som själva utflyktsmålet var tydligt under bussresan. Vännerna skrattade och pratade om allt mellan himmel och jord. Vissa förevigade resan med foto, andra talade om före detta flickvänner och vilka fester de varit på.

Längst bak i bussen satt ett gäng och diskuterade musikhistoria och huruvida bluesen är grunden till reggaemusiken eller inte.

– Tja, de röker ju på en hel del inom båda stilarna, skrattar Jimmi och tvinnar sina dreadlocks.

Väl framme i Skäralid fick gruppen information om Söderåsens uppkomst. Besökarna lyssnade intresserat och ställde flera frågor, men när Annette Schiemann, guide på Naturum, berättade att det inte för så många år sedan var vanligt att folk från hela Skåne cyklade till Skäralid och Kopparhattens dansbana var det flera som höjde på ögonbrynen.

– Ja, så sugen har då aldrig jag varit på att dansa, säger Leif.

Efter föreläsningen var det dags för dagens höjdpunkt. En vandring i lövskogen som gick både på träbelagda stigar och i sluttningarna bredvid. Några av deltagarna passade även på att leta svamp längs med stigen.

– Jag var mycket här när jag var barn, så det är väldigt kul att vara tillbaka igen, berättar Jan.

Efter vandringen styrde gruppen stegen mot Skäralids restaurang och buffébordet.

– Jag ringde hit för ett par veckor sedan och frågade om de kunde tänka sig att sponsra oss med en lunch, och de sa ja. Så allt det här har vi fått gratis, förklarar Per Vedel Jensen.

Efter mat, kaffe och rökpaus var det dags att ta sig upp till Kopparhattens utsiktsplats.

I den lite kyliga höstluften började man snart tala om varandras kläder. Även om vissa hade någorlunda hela och varma kläder gick andra fortfarande runt i sandaler och tunna jackor.

– Om du kommer förbi Malvan i morgon så ska du få en ny jacka, säger Kerstin Ström, en av Malvans medarbetare, och rycker lätt i Kjells blå dunjacka där fjädrarna sticker ut ur varje söm.

– Då syns vi i morgon! svarar Kjell.

När bussen så småningom rullade hemåt var den full av glada och trötta resenärer.

– Det är svårt att göra en människa nöjd, men i dag har de verkligen lyckats, säger Vega med ett leende.