Familj

"Jag slukas fullständigt upp av det jag håller på med"

Har du mött Bullgerillan i Klippan, har du med stor sannolikhet mött Bert-Inge Karlsson. Skolkuratorn, KD-politikern med mera, som ofta syns i sammanhang där det handlar om ideellt engagemang och kyrkligt arbete. Varannan fredagskväll står ett litet gäng på Allétorget och bjuder förbipasserande på kaffe och bullar.
– Vi är fortfarande i gång efter tolv år. Det kom till när det talades om att man inte kunde gå ut på kvällarna i Klippan. Vi tänkte att gör man ingenting så blir det på något vis en självuppfyllande profetia, säger Bert-Inge Karlsson.
Han tar emot hemma i villan i centrala Klippan. Ett hus från förra seklets början byggt av tegel från ortens sedan länge nedlagda tegelbruk. Huset är också hans föräldrahem.
Telefonen ringer med jämna mellanrum. Flera personer vill ha fatt i Bert-Inge Karlsson för att diskutera olika planer och projekt. Han är känd för att åta sig mycket.
– Jag slukas rätt så fullständigt upp av det jag håller på med. Det är ju på gott och ont. Det goda är att jag är rätt så koncentrerad på det jag gör. Det onda är att jag har svårt att avsluta saker och komma i tid.
Länge arbetade han på kommunens mottagning för personer med drogberoende, i synnerhet alkoholproblem. Ett arbete han kände starkt för. Nu är han tillbaka som skolkurator på Klippans gymnasium, ett jobb han haft förut. Den förra perioden inleddes 1995.
– Jag hade precis blivit avtackad från Nyhemsskolan i Ängelholm. Samma natt skedde mordet på Patrick Nadji.
Som kurator blev han en drivande kraft i arbetet med att motverka rasism bland unga.
– Hela den processen påverkade mitt liv helt och hållet. Vi var några stycken som fick ta en större roll i detta. Vi startade en föräldragrupp. Där kan man tala om något som slukar en.
Föräldragruppen i Klippan fick ta emot Palmepriset 1999 tillsammans med Kurdo Baksi och Björn Fries, som också belönades för insatser mot rasism.
I somras upptogs en stor del av Bert-Inge Karlssons tid av Bruksspelet, en föreställning om Klippans pappersbruk där en stor del av rollerna gjordes av amatörer.
– Det var fantastiskt roligt. Här fanns en nationell historia, en lokalhistoria och så kopplingen till min egen historia, att pappersbruket påverkat min barndom.
Bert-Inges mor var städerska på skolan och hans far var pappersbruksarbetare. Han blev av med fingertopparna på ena handens fingrar i en pappersmaskin, vilket gjorde att han inte längre kunde spela gitarr. Fadern dog tidigt i cancer.
– När han dog, under hela den processen upptäckte jag att rätt mycket ändrades. Det som förut verkade intressant var inte längre det.
Det bidrog till att Bert-Inge bytte gymnasielinje inför sista terminen och så småningom sökte till Socialhögskolan i Lund.
Där tog han intryck av 70-talets radikala debattklimat, som starkt präglade Socialhögskolan. Kunde lyssna till marxistiska studiecirklar för att orientera sig, men förhöll sig skeptisk.
– Man var upptagen med de stora strukturerna. Men man får aldrig svälja en hel struktur. Det måste alltid finnas ett ifrågasättande.
Diskussioner om livsstil, konsumtionskritik och Tredje världen engagerade dock starkt och så småningom hittade han ett sammanhang där han tyckte att saker och ting föll på plats.
Under en tågluff träffade han sin blivande fru Ragnhild som studerade på sjuksköterskeutbildningen. Hon lockade med honom till Kristen Demokratisk Ungdom (KDU) som hade en teatergrupp. Den kristna livssynen hade han fått med sig hemifrån.
– "Jag kommer aldrig någonsin att engagera mig i ett politiskt parti" sade jag en gång.
De orden har han fått ta tillbaka. Länge har Bert-Inge Karlsson varit inne på att trappa ner sina politiska uppdrag, även om han fortfarande kan känna drivet att ta debatter i fullmäktige. Engagemanget han i stället trappar upp gäller Andreaskyrkan i Klippan. Församlingen som bildades när baptistförsamlingen från Korskyrkan och EFS i Klippan började samarbeta. Han har förhoppningar om att fler människor ska hitta dit, även i ett mer sekulariserat samhälle.
– Det är spännande. Där skulle jag vilja lägga mer tid. Här kan en ekonomichef på ett företag och en uteliggare mötas. Hur många sådana mötesplatser har vi?

Bert-Inge Karlsson

Aktuell: Fyller 60 år 10 november.
Bor: I Klippan.
Familj: Hustrun Ragnhild, döttrarna Sara och Lisa.
Gör: Skolkurator på Klippans gymnasium, samordnare för folkhälsofrågor i kommunen, engagerad i Andreaskyrkan, sitter i kommunfullmäktige för KD (sedan 1982), ersättare i kommunstyrelsen.
Har bland annat gjort: Förbundsordförande i KDU 1984-1986. Var med och startade kulturföreningen Kefir i början av 80-talet.
Läser: Kan ha flera böcker på gång samtidigt, "Alla monster måste dö" (om Nordkorea) av Magnus Bärtås och Fredrik Ekman, "Varför har vi det inte bättre, när vi har det så bra" av Per Arne Dahl, "En man som heter Ove" av Fredrik Bachman. Gillar Jan Stenmarks collage. "Bibeln är alltid gångbar. Det är synnerligen intressant att titta vidare på en del ord."
Gå till toppen