Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Gaza i strypgrepp

En av mina vänner i Gaza skrev en liten dikt på Facebook häromdagen:
”Right now, I find where´er I fare,
the scent of falafel in the air.
Not in my stomach, for me to thrive,
But in the engine, so I can drive!”
Matolja i tanken istället för bensin (funkar bara för bilar som är uppåt trettio år gamla) är återigen en realitet i Gaza. Precis som för sex år sedan, innan det fanns några smuggeltunnlar under gränsen mot Egypten.
Då var det Israel som hade blockerat Gazas gränser. Nu har den nya egyptiska regeringen fullbordat strypgreppet genom att förstöra tunnlarna och stoppa införseln av bränsle och andra livsnödvändiga varor.
Precis som Israel hoppas Egypten att detta ska oskadliggöra den lokala Hamasregimen, som de betraktar som lierad med sin huvudfiende, det Muslimska brödraskapet.
I Gaza växer desperationen dag för dag – allt har bara blivit värre sedan jag var där för en månad sedan. Bränslestoppet har nu lett till akut elbrist – kraftverket kan bara leverera ström sex timmar per dygn. Resten är mörker, brist på vatten och akut kris för sjukvården.
Mindre mängder bensin och diesel kommer in från Israel, men priset är dubbelt så högt som för det egyptiska smuggelbränslet: 15 kronor litern istället för 7 kr. Ändå köar hundratals bilar varje gång bensinmackarna får en leverans.
I elbristens spår har antalet brännskador ökat kraftigt – utslitna generatorer i hemmen och butikerna orsakar många brandolyckor. Resurserna för adekvat brännskadevård är mycket begränsade.
Den stängda gränsen mot Egypten har också stoppat sjuka människors möjlighet att få vård utomlands och hundratals ungdomar som studerar i andra länder har inte kunnat återvända till sina skolor efter sommaruppehållet.
Hamasregimen, som tjänade stora pengar genom skatter och avgifter på smugglingsverksamheten, har nu mist sin främsta inkomstkälla. Och dess förhoppningar om goda grannrelationer med Egypten försvann när generalerna tog makten. Sammantaget har detta skapat ett nytt politiskt klimat i Gaza – utan pengar och utan vänner har Hamas maktposition börjat vackla betänkligt.
Ett tydligt tecken på detta är att Hamasregimens tolerans för kritik har minskat. Nu handlar det inte bara om att hålla efter olämpliga kläder och frisyrer, västinfluerad musik eller andra kulturyttringar. En av främsta hotbilderna är att den egyptiska upprorsrörelsen Tamarod, som var en av krafterna bakom president Mursis fall, ska sprida sig in i Gaza. Det finns tecken som tyder på att denna rörelse har vunnit terräng, framförallt bland Gazas unga.
En av mina journalistkollegor berättar att Hamas säkerhetsapparat har börjat bevaka sociala medier som Facebook. Den som klickar ”gilla” på fel inlägg riskerar att bli hämtad till polisförhör och varnad i bryska ordalag.
Som glasyr på övervakningskakan svävar de israeliska drönarna ständigt över Gaza. Deras surrande ljud ger mig, och naturligtvis också gazaborna, en molande magvärk av oro. Men jag undrar hur mycket de kan se när Gazaremsan är försänkt i mörker.
Gå till toppen