Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Nyheter

Att inte passa in i mallen

Särskilt begåvade barn har svårt att passa in i mallen i skolvärlden. De behöver mycket stöd för att inte underprestera och förlora sin självkänsla. Ett nytt föräldranätverk vill öka kunskapen kring särbegåvning.

Kristinas elvaåriga son, vi kan kalla honom Hannes, är smart. Han är inte bara snabbtänkt och extremt kunskapstörstande utan även reflekterande. Problemet är att Hannes är uttråkad i skolan, i perioder vill han inte ens gå dit.
Sussies son Otto går också i mellanstadiet. Han skriver med avsikt fel på proven, eftersom han tycker att frågeställningarna är löjligt enkla. Hans lärare säger att hon inte har anledning att tro att Otto är speciellt intelligent, eftersom hon inte ser det i hans prestationer.
Kristina och Sussie är några av de föräldrar i Helsingborgstrakten som sökt sig till ett nätverk kring särbegåvade barn och ungdomar. Nätverket heter Filurum och har funnits ett antal år på riksplanet, främst i form av diskussions- och samlingsgrupp på nätet. På senare tid har lokala sammanslutningar som denna i Helsingborg bildats, för att medlemmarna ska kunna ses. Ibland är barnen med på träffarna, men oftast är det bara de vuxna som samlas.
– Vi vill framför allt vara ett stöd. Det finns många frustrerade barn i våra skolor. För att inte tala om förtvivlade föräldrar, säger Therese, som är drivande i nätverket.
Den centrala frågan i Filurum är att barn med högt IQ avviker från normen och därmed har svårt passa in i mallen. Problem kan dyka upp redan på förskolan, men blir ännu tydligare i grundskolan.
– Får barn med särbegåvning inte stimulans, hjälp och stöd i skolan är risken stor att de halkar efter, men även förlorar sin självkänsla, till och med blir deprimerade och vägrar gå till skolan, säger Therese.
Till skillnad från högpresterande barn drivs särbegåvade inte alltid av att vara bäst, utan är luststyrda. Det är vanligt att de trots sin intelligens klassas som elever med komplicerad inlärning. Det kan innebära att de sticker ut på ett negativt sätt.
– Det kan vara allt från att högljutt ifrågasätta det som läraren säger till att stöka runt i klassrummet. Barnen gör det för att de är rastlösa och vansinnigt uttråkade, säger Kristina.
Hennes egen son har inte reagerat på det sättet i klassrummet, snarare vänt sig inåt. Hemma har han däremot ibland blivit så frustrerad att han slängt iväg läxorna över sitt skrivbord.
– Ett exempel var när läraren hade sagt att det räcker att han lär sig femton av Sveriges landskap, annars händer det ofta att han tvingas repetera saker som han redan kan. Då blir han jättearg och tycker att lärarna är oförskämda mot honom.
Kristina medger att hon själv också blir irriterad och frustrerad, trots en ständig dialog med skolledningen kommer de inte vidare.
– Varför inte i stället utnyttja det han brinner för? Varför kan pedagogerna inte möta honom där han är, och lägga ribban högre?
Att både lärarkår och specialpedagoger inte har tillräckligt med kunskap om särbegåvning ser föräldrarna i nätverket som ett stort dilemma.
– Pedagogerna måste stötta barnen när de ska fördjupa sig, och ge dem bredare uppgifter som är intellektuellt utmanande, säger Jesper Kråkhede.
Jesper Kråkhede är själv särbegåvad och har en son på tio och en dotter på tolv år med samma färdigheter. Till skillnad från de andra i nätverket har hans familj goda erfarenheter från skolvärlden.
– Även om vi också har varit med om personal som tyckt att särbegåvning är dumheter, så har mina barn fått möjlighet att göra mer. Om lärarna är tillåtande och låter barnet accelerera är det inga problem, däremot blir det hopplöst när lärare inte vill acceptera begreppet.
Han, liksom de andra, menar att lärarna egentligen inte står inför någon komplicerad uppgift.
– Men det fungerar inte med katederundervisning när man ska undervisa barn som redan kan. Faktum är att det redan finns stöttning och information till pedagoger. Både i vårt forum och på olika hemsidor. Fast lärare måste också våga släppa kontrollen. Vilket kan vara svårt när man har elever som ständigt ifrågasätter.
Framöver hoppas medlemmarna i nätverket kunna knyta till sig skolpersonal som accepterar särbegåvning och är kunniga på området.
– Vi ska också jobba mer med att åka ut och informera i skolorna, träffa rektorer och pedagoger på plats, säger Jesper.
På riksplan har Filurum uppvaktat utbildningsdepartementet.
– Om deras specialpedagogiska enhet börjar uppmärksamma särbegåvning, kan det resultera i att landets skolor får mer information om området. Något som naturligtvis vore bra, säger Jesper Kråkhede.
För föräldrar gäller det att hjälpa barnen att ta sig igenom skolan och upprätthålla deras intresse. Samt stimulera dem på hemmaplan. Sådana saker diskuteras också under nätverksträffarna. Liksom hur känsligt det trots allt är att berätta om sina barns tillgångar för andra.
Endast Jesper Kråkhede vill ha sitt namn i tidningen. De andra säger att de vill skydda sina barn. För att de inte ska pekas ut som mer annorlunda än de redan gör.
– Man vill vara öppen men vågar inte berätta, säger Sussie och Kristina nickar instämmande.
– Det är okej att briljera i sport och andra saker i Sverige. Men inte i kunskap och det är faktiskt sorgligt. Annat är det på andra håll i världen, säger hon.
I USA är motsvarande begrepp gifted children och det finns speciella skolor för den gruppen. Hade den möjligheten funnits här hade Kristina och de andra inte tvekat att ansöka om plats för sina barn där.
– Inte ens om den legat på andra sidan staden. Jag hade gärna kört flera mil om dagen för min son skull, säger hon.

IQ

Intelligenskvot är ett mått på människans intelligens. Det finns olika skalor men medelvärdet är 100 i alla. IQ mellan 70 och 85 bedöms som normal begåvnings nedre del, medan personer med ett IQ under 70 ofta uppfyller kriterierna för utvecklingsstörning. 120-129 räknas som hög IQ och över 130 som mycket hög. Källa: Wikipedia
Gå till toppen