Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Rasismens yttersta konsekvens

Malin Krutmeijer reflekterar över julhelgens viktigaste film "12 Years a Slave".

1841 kidnappades violinisten och snickaren Solomon Northup under en arbetsresa. Han såldes som slav av människor som struntade i hans bedyranden att han var född fri, och hörde hemma i New York med sin fru och två barn. Slavhandlarna piskade in i honom att från och med nu var han en förrymd "nigger" från Georgia och inget annat.
Tolv år av oavlönat, hårt arbete, misshandel och lidande tog det innan Northup äntligen blev fri igen. Då skrev han boken "12 Years a Slave" om sina erfarenheter, och arbetade aktivt mot slaveriet tills han 1857 försvann under oklara omständigheter.
Steve McQueen gör film av boken med samma råa sinnlighet som präglade hans första långfilm "Hunger", om den fängslade IRA-aktivisten Bobby Sands som hungerstrejkade till döds. Länge bärs filmen av annat än repliker: den lever när kamerans snäva vinkel får det att dofta av lackerat trä och harts när Solomon stämmer sin fiol, och i påträngande bilder inifrån cellen där hans liv som slav tar sin början.
Efter det luktar filmen svett, blod och adrenalin. Chiwetel Ejiofor har en svårförglömlig närvaro i huvudrollen som Solomon Northup och är en stor tillgång för filmen.
Northup, som slav kallad Platt, hamnar först hos en förhållandevis anständig plantageägare i Louisiana. När en konflikt med en vit anställd utmynnat i slagsmål förflyttas han till Edwin Epps egendom – och Epps har ett annat reglemente. Efter varje dag på fälten vägs bomullen som var och en plockat. Den som inte håller sin kvot blir piskad. Grymheten är systematisk och sadistisk, skildringen av den plågsam.
I USA har en och annan kritiker ansett att McQueen frossar i lidande och i de förslavade svartas offerstatus. Det är ju en amerikansk historieskrivning som brittiske McQueen griper in i. Northups bok räknas som en klassiker.
Lite grand påminner "12 Years a Slave" om Paul Thomas Andersons "There will be Blood", som genom en enskild oljeborrare skildrar amerikansk industrialisering och samhällsbygge under sent 1800-tal.
Här finns en likartad, kärvt episk ton. Båda filmerna har stora anspråk och oklanderligt filmiskt hantverk.
Steve McQueen har också sin egen Daniel Day-Lewis – som excellerade i huvudrollen i "There will be Blood" – men det är inte Chiwetel Ejiofor utan Michael Fassbender. Och det är ett problem.
Fassbender spelar den inbitne slavägaren Epps, som på ett nyckfullt sätt plågar de människor han verkligen betraktar som ägodelar. Fassbender briljerar i perversa scener där Epps tvingar slavarna att spela och dansa inne i sitt flotta hus, eller svartsjukt terroriserar sin favoritslav Patsey som han har som sexleksak. Från det han dyker upp hotar han att ta över filmen.
I kontrast skildras de förslavade arbetarna som stumma och undanglidande. De pratar knappt med varann. Medan plågoandens personlighet blommar ut, förblir de skuggor.
Där tystnaden tidigare talat i filmen, vrids nu fokus mot dem som pratar och gormar mest – de vita.
Jag anar att McQueen och manusförfattaren John Riley velat gestalta vad förtingligande gör med människor, men Solomon Northug levde ändå tillsammans med de andra förslavade i flera år. Naturligtvis hukade de under Epps terror, men vilka var dessa människor som han delade sin vardag med? Hur uppfattade de, som hade en så annorlunda livshistoria, och han varandra?
Underskottet på sådana perspektiv – och då pratar jag generellt – är så stort att jag inte kan undgå att bli besviken när de drunknar bakom Fassbenders diaboliska storspel. Den enda som får lite kontur är Patsey (Lupita Nyong’o).
Trots detta, och trots att filmen tappar en del av sin konstnärliga resning efterhand som den mer skamlöst börjar kittla tårkanalerna, är "12 Years a Slave" en stark upplevelse.
Särskilt en scen etsar sig fast. Solomon räddas från att bli lynchad mitt på gårdsplanen, men lämnas balanserande i snaran i timmar. Bakom honom börjar de andra slavarna sakta utföra sina sysslor. Bara en flicka smyger fram med en mugg vatten, ingen vågar skära ner honom.
Det är fruktansvärt, och hade räckt långt för att visa slaveriets skräckvälde.
Här är veckans alla filmrecensioner:
Anchorman 2:
Efterlängtat
Dagarnas skum:
Lek med allt
Walking with Dinosaurs 3D:
Samma gamla dinos

12 Years a Slave

Regi: Steve McQueen
I rollistan: Chiwetel Ejiofor, Lupita Nyong’o, Michael Fassbender, Benedict Cumberbatch.
Filmstaden, Helsingborg
Röda Kvarn, Ängelholm
Biohuset, Landskrona
Scala, Båstad
Betyg: 4
Gå till toppen