Kultur

Sagolikt

Att klämma in tusen och en nätters berättande på en dryg timme kräver sin rationalisering. I den helt nyskrivna versionen på Malmö Opera etableras ramberättelsen om den bittre kungen och den listiga Sheherazade kvickt och hanteras sedan flyhänt. Fokus har valts på två av samlingens sagor, den fattige fiskaren som en dag får en ande i fångsten och den väl för svenskar mindre kända om fen Paribanu som förälskar sig i en människa.
Det är ett klokt val. Malmö operas Tusen och en natt har blivit en välavvägd, lättillgänglig familjeföreställning och samtidigt en alldeles bedårande kavalkad av färger, glitter, böljande tyger och tjusande musik. Scenen har byggts ut så publiken nästan bjuds in att röra vid karaktärerna. Det är svårt att inte förtrollas.
Premissen är det sagoorientaliska. Över palatsets divaner och pelare hänger en beslöjad fullmåne. I Eva Sommestad Holtens scenbild är färgerna starka och klara och hon har tillsammans med kostymören Leif Persson, medvetet eller omedvetet, underlättat förståelsen genom att färgkoda, ramberättelsen huvudsakligen i scharlakansrött, fiskarens historia i lila, grönt i scenerna med prins Ahmed och fen.
Även musikaliskt har nästan varje scen och person fått sin egen ton. Det spänner över fiolfrejdig visa till glidande orientaliska skalor och utbrott av klatschig västerländsk musikal. Ett antal av kompositören Daniel Fjellströms verk växer sig riktigt starka och är väl värda att bli framtida klassiker, särskilt i den avslutande kärleksberättelsen om prinsessan Nurunnihar. En trio med traditionella österländska instrument, darabuka, oud och kamancheh kompletterar orkestern och klangerna lindar sig smidigt in i varandra.
Emma Lyrén bär huvudrollen som sagoberättaren Sjeherazade med pondus. Lars Arvidsson gör en charmerande tjurskallig och svängig ande. Annars är det här kollektivets insats framför individernas. En mängd barn och ungdomar från Malmö Operas barnkör, Nya Latin dansgymnasium och Drömmarnas hus imponerar på scenen.
De gamla sagorna från Sidenvägen som samlats i ”Tusen och en natt” är stundals både grymma och vågade. I Fjellströms och Hamidi Isacsons familjevänligare version är det ekivoka bortrensat men döden hela tiden närvarande, från inledande ”Snart ska hon dö”, till avslutande ”Han låter henne leva”. Det effektiva och krassa berättande avdramatiserar i och för sig och de välplacerade små specialeffekterna, röken som sipprar ur andens urna, mattan som lyfter åtminstone lite, får det att trots allvaret spritta av förtjusning i både stora och små.
Det finns något befriande lekfullt över hela uppsättningen. Kanske är det insikten att berättandets magi fortarande förmår fånga en operasalong full av barn och vuxna. Kanske är det musiken som blir allt mer sprudlande under föreställningens gång. Mot slutet kan inte ens stenansiktet till kung låta bli att vilja leva.

Tusen och en natt

Malmö Opera
Musik: Daniel Fjellström
Text: Vanja Hamidi Isacson
Regi: Maria Sundqvist
I rollerna: Emma Lyrén, Natasja Jean Charles, Tor Lind, Ola Simonsson, Lars Arvidsson m fl
Spelas till 19 januari
Gå till toppen