Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Planlös i Paris

Det lät som en bra idé på pappret. Åka tåg ut i Europa, stanna där man vill och titta på det som fångar intresset för ögonblicket. Men idéer och utfall är oftast helt olika saker.
Jag har sett den tio minuter långa trailern till "Mauro och Pluras tågluff". Det fick räcka. Första avsnittet som sändes av TV3 sent i går kväll, hoppade jag över.
Det innebär ju så klart att jag kan ha gjort en grov felbedömning, men om TV3 har valt de uslaste bitarna till trailern är ju det idiotiskt.
De två medelålders männen beger sig till Frankrike. Vi får höra fransk dragspelsmusik som soundtrack och se några franskinfluerat tecknade resväskor på skärmen. Sedan blir det liksom inte mer kontinental känsla. Den romantiserade sinnebilden av den exotiska tågluffen går inte att upprätthålla särskilt länge i ett Frankrike som är lika lite dragspel som Sverige är fiol.
Väl framme i Paris verkar de båda männen mest vandra omkring på gatorna och småprata om vad de passerar. Sedan tittar de på Eiffeltornet. Fint. Javisst. Sedan tänder Plura en cigarett och frågar om Mauro har varit i Paris.
När en vän och jag åkte på tågluff efter gymnasiet hade vi en planering som hade fått vilket Obama-besök som helst att framstå som en spontantripp till matbutiken. Vi tog reda på hur lång tid sträckorna tar, hur många dagar vi kan tillbringa i de olika städerna och vilket klockslag vi måste vara på stationerna. Det gjorde att vi hann avverka 22 städer i 12 länder.
Halvvägs ångrade vi oss naturligtvis över den minutiösa planeringen som förhindrade varje spontan omväg, men då var det för sent – för att hinna hem innan interrailkortets sista datum var vi tvungna att fullfölja vår plan.
Mauro och Plura är sköna lirare och jag gillade deras köksprogram. Men när själva huvudingrediensen i ett reseprogram uteblir förbyts skönlirandet i poänglöshet. Även om jag inte kräver samma minutplanering som vi hade, hade en gnutta planering inte skadat. Då hade vi som tittare fått följa med till okända platser, fått träffa inspirerande människor och lärt oss något om Frankrike.
I stället faller planlösheten platt och deras resa framstår mer som en misslyckad stadsvandring, ni vet en sådan där man missar alla upplevelser för att man väljer fel gator och får äta på Kentucky Fried Chicken igen. Och snabbmat är ju också en bra idé – på pappret.
SVT:s fjärrkontrollfunktion är grymt användbar. Surfa till svtplay.se på din tv, rulla ner sidan och klicka på "fjärrkontroll". Sedan kan du styra din tv från mobiltelefonen.
Kristian Luuk måste ständigt påminna Fredrik Lindström om att inte snacka för mycket i "På spåret". Borde de inte snacka igenom tidsramarna före inspelning? Jag blir stressad.
Idag tittar jag på de avsnitt jag missat av "Hitlåtens historia" på SVT play.
Gå till toppen