Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Journalistik som krigsbyte

Frisläppandet av Magnus Falkehed och Niclas Hammarström från den syriska fångenskapen fyller oss alla med en outsäglig lättnad.
Bild: JANERIK HENRIKSSON / TT SCANPIX
Än så länge har vi bara fått enstaka glimtar av vad de fått utstå under sina drygt 40 dagar i fångenskap. Att de har haft varandra som stöd framstår som näst intill livsavgörande – precis som Martin Schibbye och Johan Persson har berättat efter sin fångenskap i Etiopien.
Men lättnaden grumlas av vetskapen att ett stort antal journalister – över 40 stycken enligt Reportrar utan gränsers beräkningar – fortfarande sitter som gisslan eller är försvunna i det blodiga krigets virrvarr.
Syrien har utvecklats till världens farligaste land för journalister av alla nationaliteter.
"För några månader sedan var det redan ytterst riskabelt att resa in i Syrien, men idag behöver man en massa tur för att undgå att bli dödad eller tagen till fånga", sade en av de många krigsvana journalister som Reportrar utan gränser har intervjuat i sin rapport "Journalism in Syria – impossible job".
Den publicerades i november, strax innan Falkehed och Hammarström greps av okända beväpnade män på sin väg ut från Syrien.
I det alltmer brutala och oförutsägbara kriget i Syrien har journalister och utländska hjälparbetare förvandlats till eftertraktade byten för de inhemska stridande grupperna, både på regerings- och rebellsidan.
De har förvandlats till värdefulla brickor i ett omänskligt spel, som används för att skaffa pengar till vapen eller hålls fångna för att vid behov utväxlas mot den egna gruppens fångar. Motivet bakom de flesta kidnappningar är pengar, men det är också ett effektivt sätt att tysta obekväm rapportering.
Resultatet av denna utveckling är att det blodiga kriget i Syrien till stor del pågår utom synhåll för omvärlden.
Få, om ens några, utländska medieföretag vågar ta risken att sända sina medarbetare hit. Istället är de hänvisade till ofta svårbedömda rapporter från lokala källor, som sällan förmår ge en objektiv bild och klargöra sammanhangen bakom det som pågår.
Detta innebär ett svårt dilemma för världens medier: är det försvarbart att köpa rapporter från de frilansare som vågar sig in i Syrien? Det innebär ju att man uppmuntrar och drar nytta av ett risktagande som man vill skydda sina egna anställda ifrån.
Men alternativet, att avstå från de rapporter som trots allt kommer ut från detta pågående helvete, är inte heller försvarbart. De fruktansvärda grymheter som pågår måste rapporteras så långt det är möjligt. Vi har inte rätt att inte veta, att vända ryggen åt det lidande som Syriens folk utsätts för.
Ett exempel, som har rapporterats mycket knapphändigt i svenska medier, är situationen i det palestinska flyktinglägret Yarmouk söder om Damaskus. UNRWA, FN:s flyktingorganisation för palestinierna, rapporterade för en vecka sedan att minst 20 000 människor är instängda där, utan mat och andra förnödenheter. Minst femton människor har dukat under av hunger och kyla i lägret som är omringat av väpnade grupper som vägrar släppa in någon form av humanitär hjälp.
Gå till toppen