Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

...och verklighet

Det kan se ut som en tanke att bokförlaget Tranan nu utger dikter av Bronislawa Wajs, känd under namnet Papusza, i svensk tolkning.
Papusza (Bronislawa Wajs).
Nu, medan jag skriver den här recensionen, pågår det samtidigt en påtvingad avveckling av ett tillfälligt läger på Stockholms stads mark. Romer skall avhysas, igen och som vanligt. Det har alltid skett och uppenbarligen så kommer det alltid att ske.
Vi gick till skogen utan att tveka,
gick långt och grät, likbleka.
Vi samlade hela zigenarsläkten,
nära hundra personer allt som allt,
gick till en väldig skog när natten gjorde halt.
Vi övergav allt vi hade, fortsatte utan vagnar och hästar.
Papusza föddes i Lublin, Polen och lärde sig, efter vad jag kan förstå, att läsa och skriva i hemlighet. Hon började skriva dikter som blev till sånger. Det var litterära stycken, ofta med en tydlig musikalitet, som hon framförde tillsammans med sin familj, allt eftersom resa blev lagd till resa. Hon lyckades på ett sätt kombinera sina personliga erfarenheter med den romska verkligheten, för hennes utsatthet var naturligtvis allas utsatthet.
Det var uppenbarligen också det som kom att forma hennes öde, en tragedi av tigande och social utstötthet inom den egna gruppen, en orsakskedja som Jackie Jakubowski mycket initierat och läsvärt redogör för i sitt förord.
Med andra ord, det är i princip omöjligt att läsa Jag är där vinden är – och andra sånger utan att både socialt och historiskt se på sammanhangen som skapade dikterna, sångerna – och låta samtiden interagera med dikten.
För det hon skildrar som en historisk verklighet är dessvärre också en pågående samtid av övergrepp, utstötthet och total demonisering. Vi ser det ske dagligen, i nyhetsmedia, på mer eller mindre rasistiska internetsidor, i debattartiklar om fattigdomen och tiggeri, en kollektiv bestraffning av en grupp som aldrig har släppts in i sammanhang som hade kunnat skapa bättre sociala villkor för gruppen och individen.
Nu skriver Papusza en dikt som historiskt bland annat behandlar nazistiska övergrepp, men själva bottensatsen i hennes dikt är större än sin historiska positionering:
Hur skall ni leva era liv?
Ni kan varken läsa eller skriva.
Ni kommer försvinna allesammans,
döden kommer ta er en efter en.
Och ingenting ska vara kvar efter er.
Men jag skriver bäst jag kan,
även om jag gråter ofta.
”Jag är där vinden är och andra sånger” blir en diktsamling som ställer frågorna om människans värde och rätt att ta plats på sin spets, och det med en lyrisk intensitet som bara djupnar nu när samtidens ekonomiska varggrin genomkorsar dikterna.

Jag är där vinden är och andra sånger

Papusza
Förord Jackie Jakubowski
Översättning Julian Birbrajer, Anders Bodegård
Tranan bokförlag
Utkommer imorgon
Gå till toppen