Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Landskrona

Flyg i idrottshallen är modellen på vintern

När det är för ruggigt att hänga ute på Landskrona flygplats hyr modellflygarna istället idrottshallen.

Det är lite lågt i tak för flygplan, men är man lätt på handen är det inget problem. Det är de flesta av modellflygarna, som träffas söndagar på vintern i Landskrona idrottshall.
– Det är inte så svårt. Ungdomar brukar lära sig flyga själv på en månad, ungefär. Äldre kan behöva en hel säsong, säger Jörgen Davidsson, modellflygchef på Landskrona flygklubb.
Klubben har utbildningar för modellflyg, där man använder dubbelkommando precis som på bilkörskolor. Många börjar med en simulator därhemma – på dator eller spelkonsol.
Hur flyger man?
– Exakt som ett vanligt flygplan, säger Jörgen Davidsson.
I teorin är det kanske så. Roy Persson, som varit flygvapenpilot, håller inte riktigt med.
– Om man är riktig pilot i grunden så är det tio gånger svårare att flyga modellflygplan. Rätt vad det är kommer kärran emot en, och då kan man bli förvirrad om vad som är höger och vänster.
Bland alla modellflygande män, flertalet pensionärer, finns ett undantag: 13-åriga Nicolette Jeandel. Hon började flyga i slutet av sommaren, och har lärt sig göra loopar.
– Vi kör förbi flygfältet nästan varje dag. Jag tyckte det såg roligt ut, säger hon.
Det balsaträplan hon har är dock för utomhusbruk. Men planen är att skaffa ett inneplan av skumplastsorten depron.
För så fort det blir väder ska de ut igen. Fram till 2008 fanns modellflygklubben Clipper, med lokaler nära soptippen, illaluktande och inbrottsdrabbat, enligt nuvarande modellflygchef.
Därefter gick Clipper upp i Landskrona flygklubb, och nu är det flygplatsen i Viarp som är deras samlingsplats på onsdagarna. Där har de 37 modellflygarna ett separat flygfält bredvid det stora.
Det finns också helikopterflygare i klubben. Tord Johnson är en sådan, och i idrottshallen har han en quad – vilket betyder att den har fyra rotorblad. Den har också en kamera, vilket nästan är standardutrustning för den här sortens farkoster – också kända som drönare.
– Det intressanta med quad är att man fått ner priset till 500-600 kronor per modell. Det var nästan omöjligt att köpa det här för några år sedan, säger han, som också tävlat i flygning med helikoptermodeller.
En bit därifrån står en svensk mästare. John Knutsson vann SM i modellsegelflyg för några decennier sedan. Grenen heter termik, och målet är att hålla modellen flygande i minst sex minuter.
– Tidigare sköt man upp med planen med elastiska rep till 100 meters höjd. Idag kör man upp med elmotorer istället, berättar John Knutsson.
Vilket föredrar du?
– Elmotorer. Man har väl blivit lite lat.
Gå till toppen