Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Tio tankar om trä

Trender kommer och går, men träet består. I Båstad finns en möbelsnickare som ser träets likheter med människor.

1. När Toru Mörk Shingai visar in oss i konferensrummet på Malens snickeri beklagar han Arne Jacobsen-stolarna som står runt bordet. Andra hade varit stolta, men han syftar på att snickeriet borde ha egenproducerade stolar. Dessutom tycker han mer om Hans J. Wegner.
– Wegner valde att göra massiva trästolar istället för formpressat trä. Jag ser honom som en av världens bästa möbeldesigners.*


2. Atmosfären i en snickeriverkstad kan få kontorsarbetare att vilja omskola sig till hantverkare. Verkstaden luktar sagolikt av nyhyvlat trä och de fem snickarnas arbete vid hyvelbänkar och sticksågar ljuder av kreativitet. Miljön är förvisso både bullrig och dammig, men som besökare upplever man den behaglig. I en tid av massproducerade möbler även en smula nostalgisk.


3. En av snickarna gör en pergola, en annan ett staffli till en lokal konstnär. Vanligare beställningar är trappor, dörrar, fönster. Malens snickeri gör vad kunderna vill ha.
Toru Mörk Shingai är platschef. När det passar sig kommer han gärna med förslag på små förbättringar. Ibland får han fria händer, som hos mäklarfirman Stigbertils i Båstad. De beställde först hela väggar. Ett större rum skulle delas av och snickeriet tog fram en lösning som härmade husets arkitektur från 1910.
Sen ville Stigbertils ha nya skrivbord och ett konferensbord. Delägaren Maria Svensson hittade inga hon gillade på marknaden.
– Jag hade förstått att Toru var duktig så han fick fria händer. Vi tycker att det blev toppen, vi har fått mycket positiv feedback på inredningen.


4. Torus relation till trä började med en plywoodskiva. Han hade tänkt sig ett liv som konstnär och gick en konstskola i Japan. Som examensarbete gjorde han oljemålningar på framsidan av en bokhylla och ett klädskåp.
– Jag var intresserad av Arts and Crafts-rörelsen i England. Jag ville få konst att smälta in i vardagsmiljöer.
Tanken med Arts and Crafts rörelsen var att lyfta fram okända hantverkares kvaliteter när det gällde vardagliga föremål.


5. När det var dags för examinering kom en känd professor till skolan för att bedöma elevernas arbeten. Han brydde sig knappt om Torus målningar utan drog istället ut byrån och rynkade pannan åt att det var vanlig plywood på baksidan.
– Förstår du inte varför kvinnor vill ha fina underkläder? sa han till mig. Han tyckte inte det var ett gediget hantverk.
Kritiken fick stor betydelse för Toru. Han bestämde sig för att lämna måleriet och istället arbeta med möbler.
Han kom in på en hantverksskola i Japan och via ett tips från en lärare fortsatte han till Capellagården på Öland. Han har nio års högre utbildning i konst och hantverk.


6. På Öland utvecklade han sin stil, men höll sig till trä, ett material han trivs med för dess individualism och kopplingen til naturen.
– Trä kommer från samma plats som vi, från moder jord. Jag tror inte det finns nån som inte gillar trä.
Ask? Lind? Ek? Vilket är vackrast? frågar en reporter som gillar topplistor. Men nä. Toru vill inte utse ett favoritträslag. De är bra på olika sätt.
– Trä är som människor, alla är olika. Två bitar är aldrig exakt likadana.
Kan det inte vara irriterande?
– Jo, trä lyder inte! Precis som med barn, eller människor i allmänhet. Men det är utmaningen när man skapar utifrån trä.


7. Inom möbelvärlden har naturliga material, som trä, varit stora de senaste åren. Snickerierna märker av trenderna, men enligt Toru mer som en krusning på vattenytan.
– Trä är alltid inne, på samma sätt som att söta djur alltid gör sig bra i reklam.
När det gäller utemöbler vill folk ha teak och mahogny. Inomhus gäller ek och valnöt för mörk inredning, björk eller ask för ljus.


8. En förändring sedan Toru började arbeta är fler möjlighet när det gäller ytornas struktur. I dag efterfrågas till exempel borstade ytor, man vill ha drivvedskänsla istället för det släta och mjuka.
– Jag tycker det är positivt. Borstning ger en luftig känsla. För mig är det trevligare än jämna ytor.


9. Sandpapprade ytor är väl ändå bäst, invänder en reporter med minnen av träslöjdslektionernas eviga sandpapprande.
– Nej nej. Den finaste ytan är hyvlad. När man sandpapprar mosas fibrerna, det ser man med mikroskop. Hyveln skär av träfibrerna, vilket ger en renare känsla.
Toru trivs med att göra möbler åt andra, men skulle gärna göra mer egen design. Han har gjort uppdrag till bland annat Botaniska trädgården i Göteborg och till en skola i Småland. Men som platschef hinner han inte så mycket egen konstruktion,


10. Ena dagen gör han en fågelholk, nästa ett utekök. En del kunder kommer med färdiga ritningar, andra vill ha hjälp med designen. Oavsett uppdraget är det ofta strikta former, ganska fyrkantigt.
– Det är inte konstigt, förvaring ska var enkel. Även bord. Men jag tycker det är mer vackert om det finns kvar en detalj som fångar ögat.
Han visar bordet i konferensrummet. Ytan är underbart len, men enligt Toru alltför perfekt.
– Vi tvingar ofta träet att bli homogent trots att en del av träets egenskap är att det inte är perfekt.
Ett drömuppdrag vore att få göra fler offentliga utsmyckningar. I väntan på det hoppas han att allmänhetens kunskapsnivå kring hantverk ska höjas. Priset kan hindra en del, det tar ju tid att göra möbler för hand. Men han tror också att det finns en okunskap kring vad man kan göra – om man vill.
– Alla vet inte att det finns hantverkare som kan förverkliga annorlunda och unika idéer.
Gå till toppen