Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Sport

Arnór – en lirare för de stora scenerna

Han stack utomlands som 15-åring och har sett ljuset bredvid Andrij Sjevtjenko i München. Arnór Smárason berättar om en resa som stannade upp – och viljan att lyfta HIF.

Arnór Smárason vinkar hej då till sin syster och hennes son, som är på besök i Helsingborg över helgen, och passerar ett övergångsställe med raska kliv.
HIF:s anfallsvapen har skinnjacka, moderna jeans och skor på sig och börjar självsäkert posera framför kameran.
Du ser inte ut som en fotbollsspelare. Du ser mer ut som en artist.
– Det ligger nog något i det – musiken är ett stort intresse. Jag är ganska bra på att spela både gitarr och piano och har ett keyboard hemma. Jag skulle inte säga att jag håller världsklass, men jag är ganska duktig och skulle utan problem kunna gå upp på en scen och lira lite, säger Smárason.
Smárason skrattar. Solen står högt och det finns knappt någon störande skugga när folk lapar i sig så mycket vårljus de kan. Det är lunchrusning i centrala Helsingborg när vi sätter oss ner på ett kafé och börjar prata.
Islänningen upplever sin första vår i Helsingborg och Sverige. När Alejandro Bedoya försvann till Frankrike i somras värvades Smárason in från danska Esbjerg. 25-åringen är nu nio månader in på sitt tre och ett halvt år långa kontrakt med HIF.
Hans utlandsäventyr inleddes för tio år sedan – då stack en 15-årig Smárason till storklubben Heerenveens ungdomsakademi.
– Min mor ville inte att jag skulle lämna Island, utan gå klart högstadiet. Men min pappa sa att jag skulle åka och det var en bra klubb att utvecklas i. Jag var i Holland i sex år och gjorde inte en enda löpning utan att bollen var involverad. Jag älskade det.
Smárason pausar kort och tar en klunk av sin cappuccino.
– I dag kan jag se tillbaka på den tiden och känna att det gjort mig starkare och mer självständig som person. Det är inte alla som klarar en sådan flytt, du måste ha annat än fotbollskunskap. Det gäller att vara stark mentalt.
Säsongen 2008/2009var det definitiva genombrotteti Holland nära.
– Jag hade gått igenom hela ungdomsakademin och var uppe bland seniorerna. Jag gjorde en del mål, vi vann cupen och året därpå skulle bli min sprängbräda mot något större. Jag var 19 år och betraktades som en av de kommande stjärnorna i Holland.
Smárason drabbades av en ryggskada på försäsongen och kunde knappt springa på ett år. Till slut hittade han räddningen hos Bayern München. Deras berömde klubbläkare, Hans-Wilhelm Müller-Wohlfahrt, behövde en vecka på sig att få rätt på skadan.
– Det var helt galet, allt var i vitt på kliniken och det kändes nästan som att komma till himlen. Jag kom in i ett väntrum där Milan Baros satt i ena hörnet och Andrij Sjevtjenko i det andra. Den skadan har gjort att jag inte tar fotbollen för givet, säger Smárason som gjorde fyra säsonger i danska Esbjerg innan han hamnade i HIF.
På ett sätt är intervjun på kaféet annorlunda. Smárason växlar mellan svenska och engelska när han svarar på frågorna. Undertecknad försöker hänga med i svängarna.
– Jag kan inte svenska fullt ut, men försöker så gott jag kan. Det är viktigt att lära sig språket så fort som möjligt. Det enda sättet är att vara öppen och lyssna på människor.
Han bor i Ramlösa med sin holländska flickvän Floor (har varit tillsammans i åtta år) och beaglen Simba. Och familjen Smárason trivs i Helsingborg och i HIF.
– Jag tar lätt på saker och ting, är öppen och kan komma överens med alla. I omklädningsrummet snackar jag både med de äldre spelarna och de yngre i gänget. Jag är flexibel i förhållanden och kommunikation, sen älskar jag att tävla och vinna.
Låt säga att ni ligger under med 2–0 i paus. Är du spelaren som ställer dig upp och håller ett brandtal?
– Nja, den ledarrollen lämnar jag till Ardian Gashi. Om jag har en åsikt tvekar jag inte att framföra den, men jag brukar mer snacka individuellt än inför hela gruppen. Jag är 25 år och har varit med om mycket i olika länder. Jag försöker att använda min erfarenhet till att hjälpa våra yngre killar.
Smárason gjorde fyra mål under fjolårets höstsäsong, men har precis som hela HIF haft en tung start på 2014 med fyra poäng på fem allsvenska matcher.
– Jag är nöjd med min målproduktion sedan jag kom till HIF. Men vi kan prestera bättre om man ser till positionerna i laget, att flytta bollen på ett snabbare sätt och där måste jag hjälpa mina lagkamrater på ett bättre sätt.
Vilka är nycklarna för att ni ska börja vinna?
– Jag har ingen lösning på problemen – det kanske handlar om mentala saker. Jag tycker att vi är för långsamma när vi ska röra oss med bollen, vi vill spela fotboll och måste ha rörelse i laget och vilja ha bollen. Det kan vi förbättra framöver.
Känner du press utifrån?
– Inte mer än i andra klubbar. Pressen kommer mer från mig själv, jag ställer alltid höga krav på mig själv. HIF är en klubb som alltid ska ligga i toppen av ligan – då kommer kraven att prestera på toppnivå automatiskt.
Vilka är dina framtidsambitioner?
– När mitt kontrakt går ut är jag över 28 år. Det är den bästa åldern för fotbollsspelare – och jag kan se mig spela i Holland igen. Så jag måste prestera under mina år i HIF för att kunna komma ännu längre i karriären.
Lunchrusningen är över och en ledig eftermiddag väntar Smárason. Mot Mjällby ser dock HIF:s islänning fram emot att försöka ge HIF luft under vingarna igen.
– Vi trivs här, men jag kom hit för att vinna titlar och vi är nära den första eftersom vi är i semifinal i cupen. Jag vet att Helsingborg borde vara i toppen hela tiden – jag vill vara en del av att det blir så framöver, säger Smárason.

Smárason om...

Sin dolda talang: "Jag har precis blivit medlem på Vasatorp och spelar mycket golf. Jag var en ganska stor talang när jag var yngre. Jag är ute med Christoffer Andersson och Magnus Swärdh. 'Chrisse' är riktigt vass, men Magnus måste öva mer på sina chippar."
Sitt favoritband: U2, Coldplay, Red Hot Chili Peppers samt blandad äldre rock och pop.
Sin favoritlåt i omklädningsrummet: "När Solen Går Ner med Aki. Det är inte min typ av musik egentligen, men vi brukar vinna när jag spelar den låten."
Rollen i HIF: "Jag ser mig som både målgörare och passningsspelare. Jag vill vara killen som hjälper laget att spela bra fotboll, hamna på rätt ställen och flytta bollen snabbt. Jag trivs bäst i ytan bakom vår anfallare."
Sitt drömlag: "Jag är ett stort fan av Liverpool. Nu skiner solen äntligen över klubben igen och de spelar en riktigt bra offensiv fotboll. Den skulle jag vilja vara en del av."
Förbundskapten Lars Lagerbäcks betydelse för Island: "Han kom in med en struktur och professionalism till landslaget. Nu har vi dessutom en stabil taktik och tro på oss själva."
Islands största stjärna: "Gylfi Sigurdsson i Tottenham är en stor förebild. Sen går det riktigt bra för Alfred Finnbogason (tidigare HIF) i Heerenveen."

Fjärde landet

Ålder: 25 år (född 1988)

Från: Akranes (drygt 6 000 invånare), på Island.

Familj: Flickvännen Floor, systern Anna och hennes son Gunnar, brodern Sverrir, pappa Smára och mamma Gulla.

Position: Offensiv mittfältare/anfallare

Klubbar: Heerenveen, Esbjerg, HIF.

Allsvenska matcher: 17 starter och två inhopp. Fem gjorda mål.

Kontrakt: Återstår 2,5 år.

Gå till toppen