Himma

En utmaning att lyckas med presenten

Vi köper presenter för cirka 49 miljarder kronor om året enligt en undersökning av Nordea. Far- och morföräldrar lägger sammantaget mest pengar, och dyrast är bröllopspresenterna. Och då vill man ju gärna att det blir rätt.
– Ordet present har med närvaro att göra. Grundidén är att det ska vara en överraskning som överlämnas direkt till en person. Det är alltså inte en beställning från mottagaren av givaren, säger vett- och etikettexperten Magdalena Ribbing.
En typiskt fråga till hennes frågelåda är "Den här personen har beställt/önskat sig en present som är så dyr. Vad ska jag göra som har så lite pengar?".
– Presenter är aldrig ett tvång, och man måste inte ge exakt det som mottagaren önskar sig. Å andra sidan, det är inte givaren som ska bli glad, det är mottagaren, säger hon.
Man ska tillmötesgå de önskemål som finns, i den mån de är rimliga.
– Vill man ge en kristallvas till någon som önskar sig pengar till en traktor, då är man så självupptagen att man lika gärna kan strunta i present.
Den vanligaste önskningen vid bröllop är pengar till en resa. Det är okej, tycker Magdalena Ribbing. Men man måste lämna dörren öppen för andra möjligheter.
Att fundera på vad festen kan ha kostat, och ge en present i nivå med det, kallar Magdalena Ribbing för urfånigt.
– Man ger det man vill ge, till den summa man uppskattar att man har råd med. Man ska absolut inte ge över sina tillgångar.
Rent krasst, tycker hon, borde man ge finast och dyrast present till den som själv har ont om pengar och något enklare till den som är rik och kan bjuda flott.
– Den som vräker på med prinsessbröllop får de finaste presenterna. Även om det resonemanget är förståeligt är det likafullt fel. Det är precis tvärtom egentligen.
Att ge bort ett husdjur inser säkert de flesta är fel, om det inte finns en uttalad sådan önskan. Men det händer likt väl.
– Jag vet en person som fick en hundvalp i en korg, jättesöt med långa öron. Fantastiskt fin, men vad skulle hon göra med den?
Många företag har ersatt julklappar med bidrag till välgörenhet. Hur är det att göra så i privata sammanhang? Fel, enligt Magdalena Ribbing.
– Återigen, presenten ska glädja mottagaren. Står det "sätt gärna in en slant till ett välgörande ändamål" i inbjudan, då kan man göra det. Inte annars.

Present man inte vill ha

Först tackar man, omtanken och vänligheten är det viktiga i sammanhanget. Sedan, om det är en sak man absolut inte kommer att använda, kan man säga det på ett fint sätt, "Jag tror jag skulle passa bättre i rött", och fråga om det går att byta.
Be aldrig om kvittot. Presenten kan vara köpt på rea och inte gå att byta, eller vara en re-gift, en present givaren fått och nu ger vidare.
Att ge vidare är okej, men då måste man röra sig utanför givarens krets.
Be aldrig, aldrig att få byta något som ett barn har gett.
Källa: Magdalena Ribbing (TT)
Gå till toppen