Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Svårtuggat

Högsommar i Skåne. Solen skiner. Det är vackra dagar. Naturen intagande. Det är juli månad och året är 1846. Men Cecilia Stiernfors är plågad, ensam. Hon känner sig utstött av familjen. De bor på Rosenlunds herrgård under de ljusa och varma månaderna, annars inne i Lund. Cecilia är tjugotvå år men hennes liv tycks redan ha nått en återvändsgränd. Varje ansats till frihet eller rätt att själv fatta några beslut har tagits ifrån henne.
Frida Skybäck.
Handlingen är enkel. Cecilia ska giftas bort med en man hon inte känner och allra minst älskar. Han heter Jacques Rousseau. Hennes stora kärlek, konstnären Ludvig Toscanini, har för över ett år sedan rest till Italien. Han gav sig av i hast och utan att meddela henne om sina planer. Cecilia vet inte varför han for och svävar i ovisshet om vad han gör eller hur han ser på det känslomässigt omvälvande och fantastiska som en gång drabbade dem ”som ett blixtnedslag”.
Norrsken är Frida Skybäcks tredje historiska kärleksroman. Avsikten är att genom åskådliggörande händelser återskapa en svunnen tids kvinnoförtryck och förmedla underhållande läsning om kärlek och de hinder omgivningen bjuder mot att de äkta känslorna får styra.
Brukslitteratur fyller en funktion, till och med en viktig funktion. Därmed är den på inga sätt befriad från kvalitetskrav. Krav som just den genren ställer. Den historiska romanen med romantiska inslag har alltsedan sent sjuttonhundratal haft en bred läsekrets. Frida Skybäcks roman saknar dock de mest elementära litterära kvaliteterna. Vad som ska vara ett spänningsskapande moment – vad som hänt Cecilia ett år tidigare – och som först avslöjas på sidan 219 har till exempel varenda läsare rimligen genomskådat efter de första fyrtio-femtio sidorna.
Stilen är okoncentrerad, alldeles för pratig. De historiska detaljerna är alltför ofta fel eller misstolkade. Efterforskningsarbetet är hafsigt och grunt. För att peka på det största misstaget så skildras familjen Stiernfors liv och vardag som en borgerlig familjs värderingar och agerande, och inte alls som en adlig ätts representanter. Det är ett genomgående misstag och ytterst störande.
Om man ser till andra, tidigare representanter för genren så dyker till exempel Birgit Th. Sparre och hennes svit ”Gårdarna runt sjön” och Lars Widdings romanserie som bygger på Årstafruns dagböcker osökt upp. Där förenas en fungerande litterär stil, kunskap och gestaltningsförmåga på ett sätt som skapar medryckande spänning och kvalitet. Den historiska inramningen är korrekt så långt handlingen tillåter.
Där slarvar Frida Skybäck glatt och obekymrat. Att ”Norrsken” dessutom är full av schabloner, tillyxade och fyrkantiga karaktärer som aldrig ens rycker till av minsta lilla liv leder enbart till att jag måste säga: undvik att läsa denna bok. Det är inte enbart slöseri med tid. Det är en pina och en prövning att tugga sig igenom alla tradiga och förutsägbara klyschor som författaren staplar på varandra och som tillsammans skapar en kvinnosyn som förfärar.

Norrsken

Frida Skybäck
Forum
Gå till toppen