Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

"Jag har gjort något dumt. Jag har dödat min son"

Polisutredningen om mannen som dödade sin 18-årige son är en berättelse om en fars förtvivlade kamp för hjälpa sin psykiskt sjuke son. En kamp som slutade med att pappan inte såg någon annan utväg än att ta livet av sitt enda barn.

I dag börjar rättegången om familjetragedin som uppdagades en kväll i december på en naturskön rastplats vid Hilleshögs dalar. Klockan var runt 17.30 när den 18-årige pojkens farföräldrar av en händelse körde längs Glumslövsvägen och fick syn på sin sons bil vid vägkanten.
"Jag undrade varför den stod där" säger farfadern i polisförhör.
När de gick fram till fordonet gjorde mannen och hans fru den fasansfulla upptäckten. I bilens främre passagerarsäte satt deras barnbarn. Det äldre paret lyckades få ut den livlöse pojken ur bilen och gjorde återupplivningsförsök samtidigt som ambulans tillkallades. Men alla insatser var förgäves. Den 18-årige pojken var död.
Poliserna som kallades till platsen var konfunderade.
"Hade vi två självmord eller två mördade?" tänkte en polisman.
"I bakhuvudet kände jag att det var för många saker som inte stämde. Sonen kunde inte köra bil, pappan var borta, hans mamma hade gått bort, pappan hade blivit uppsagd" tänkte en annan.
Poliserna syftade på att en påslagen mobiltelefon i bilens baksäte var enda spåret efter pojkens pappa som var försvunnen. Snart anade de och anhöriga som samlats på platsen hur allt hängde ihop. Sex veckor hade gått sedan 18-åringens mamma hastigt avlidit under oklara omständigheter. Hennes död hade tagit pojken hårt, han hade varit som förbytt och blivit svårt deprimerad. Och pappan hade gjort allt som stått i hans makt för att få sonen på fötter. Han hade tagit med sin son till en kurator och till en läkare och tillbringat de flesta lediga stunder vid sin pojkes sida.
Några timmar efter att pojken hittats död fick en polisman med hjälp av en ficklampa och en värmekamera syn på pappan vid havet i Glumslöv. Mannen hade då gjort flera självmordsförsök. I ena jackfickan hade han en kökskniv.
"Jag har gjort något dumt. Jag har dödat min son" sa pappan med nedstämd ton till polismannen.
I den drygt 500 sidor tjocka polisutredning som gjorts efter mordet, framträder bilden av en pappa som fört en desperat kamp för sin psykiskt sjuke son.
Släktingar, vänner och bekanta ger alla bilden av att far och son alltid stod varandra nära och tillbringade de flesta av dygnets timmar tillsammans. De gjorde många utlandsresor ihop men levde annars ett enkelt liv.
"Det gick sin gilla gång" säger pappan i polisförhör.
Tills han fyllde sex år levde pojken tillsammans med sina båda föräldrar. Det unga paret verkade lyckligt men i samband med pojkens födelse drabbades mamman av psykisk sjukdom som med tiden förvärrades. När hon periodvis var inlagd på sjukhus och tvingades till tung medicinering så raserades familjelivet. Paret separerade och pojken kom att bo hos sin pappa men träffade i alla år mamman regelbundet och hade nära band till henne. Med hjälp av mediciner lyckades kvinnan under sina sista år i livet hålla sjukdomen i schack.
Sex veckor innan mordet stod mamman på sin bakgård i Landskrona och tog en paus från sina tvättbestyr. Hon hittades död på en stenbelagd gång. Skallskador vittnade om att hon fallit handlöst. Läkaren som undersökte henne ansåg att det sannolikt var frågan om hjärtfel men kvinnans anhöriga tyckte att omständigheterna kring dödsfallet verkade mystiska, varpå en rättsmedicinsk obduktion gjordes. Obduktionen blev nyligen färdig men snart sju månader senare har kvinnans anhöriga fortfarande inte fått reda på dödsorsaken.
Att hans mor avlidit fick den 18-årige pojken veta på ett chockartat sätt redan samma dag. Han var ensam hemma när en läkare ringde och framförde dödsbudet. Från den dagen var pojken som förbytt. Han förmådde inte att ta sig till skolan, hans minne sviktade och han plågades av självmordstankar.
"Han blev inte samma. Det blev inte samma" säger pappan i polisförhör och beskriver hur han såg sin pojke försvinna allt längre in i den ärftliga psykiska sjukdom som hans mamma lidit av. Hur sonen blev allt svårare att få kontakt med.
En onsdagseftermiddag i december bestämmer sig pappan för att göra det som han försökt men inte förmått göra några dagar tidigare – lägga in sin son för vård på psykakuten i Lund. Samtidigt växer tanken på ett utvidgat självmord fram hos pappan. Under en bilmatta har han dagen innan lagt en kökskniv som han planerar att ta sitt liv med.
På eftermiddagen den 18 december kör far och son trots allt mot Lund. Men pappan står inte ut med tanken att skiljas från sin son.
"Jag förstod att han skulle bli som sin mamma. Jag sitter hellre här inlåst i 25 år än att han ska vara inlåst på sjukhus med en massa mediciner i 25 år" sa pappan i polisförhör bara några timmar efter att han hittades på stranden i Glumslöv.
I stället för att köra till sjukhuset styr pappan mot Barsebäcks strand. Där stryper han sonen med sina bara händer. Sedan kör han vidare till Glumslöv och parkerar på rastplasten.
"Och så säger jag, jag tar farväl av han där ju" berättar pappan i polisförhör och beskriver hur han rättade till pojkens hår innan han begav sin ner på stranden.
Inför rättegången har pappan genomgått en rättspsykiatrisk undersökning som visar att han lider av en allvarlig psykisk störning.
"Det var ju inte NN (sonen) som var så här sjuk. Det var ju jag som var sjuk. Eller det var jag som mådde dåligt ju. Han mådde dåligt också. Men inte så som mig. Fan" säger pappan i förhör.
Vänner och anhöriga har chockats över att pappan varit kapabel att ta livet av sin egen son. För pojkens bäste vän tog det flera dagar innan han kunde ta till sig vad som faktiskt hänt. Varje dag i en veckas tid gick vännen förbi utanför pojkens lägenhet. När ingen var hemma insåg han till slut att det som han läst på Facebook var sant. Den 18-årige pojken som han känt sedan barndomen och som var hans bäste och nästan ende vän var död. I förhör har vännen berättat att han på grund av ett missförstånd missade begravningen.
Den 3 juli skulle den mördade pojken ha fyllt 19 år.
"Det känns väldigt fel att missa sin bäste väns begravning. Men jag tänker gå till gravplatsen på hans födelsedag" säger hans barndomsvän.

Så gick mordet till

Klicka på bilden för att se större version:
Gå till toppen