Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Grottekvarnen mal åter

Arbetarförfattarna skapade under förra seklet något unikt och bestående då de skildrade erfarenheter som den borgerliga romanen inte ens ansåg vara värdigt att beskriva. De utvidgade litteraturens gränser. Traditionen förblir levande, även om motiven för arbetarlitteraturen har förändrats i takt med samhället.
Tecknaren Robert Nyberg medverkar i antologin.
I den nionde volymen av Föreningen Arbetarskrivares antologier, som har titeln Det arbetande folket under redaktörskap av Victor Estby, är det inte bara tydligt hur livskraftig den är utan även hur viktig traditionen är. Den förändring kapitalismen genomgått avspeglas även i synen på arbetet. Den har även förändrat de flesta yrken.
Det framgår av flera – ja, de flesta – av bidragen skrivna av 35 författare. Eric Persson skildrar en brevbärares vardag, hur rationaliseringar har berövat arbetet dess mening och samma tema återkommer i Kalle Holmqvist novell ”Nu är det bara 7 050 dagar kvar” vilken handlar om handikappsomsorgen och kraven på effektiviseringar som alltid drabbar personalen och de sjuka. Den moderna tidens cynism, den ohämmade jakten på ständigt ökad profit, är roten till att arbetet alltmer förvandlas till en sort straff, Grottekvarnen mal åter ner sina arbetare.
Många yrken saknar i dag varje ansats till värdighet. I Towe Falks novell ”Förvandlingen” driver ackordshetsen många så hårt att de skadas, olyckorna är vanliga på lagret. Stoltheten och meningsfullheten som många förr kunde känna över sitt arbete har gått förlorad, skövlats i ett omänskligt system.
I Jane Moréns källare lever hemlösa. Småtjuvar, knarkare, prostituerade. Även de utstötta kräver sin plats. Erik Löfvendahl skriver inlevelsefull i ”När hans ögon vilar på mig” om en yngre kvinnas utanförskap. Hur känslan av meningslöshet driver henne till självmordsförsök.
Ensamhet, vilsenhet, utstötthet – se där villkoren för de alltför många.
I Jesper Lundbys starka novell ”Att leva är att jobba, men att jobba är inte att leva” finns en intimt skildrad vrede som, trots alltings djävlighet, inger hopp om motstånd. Det återfinns också i Jenny Wrangborgs starka brevappell ”Till en kamrat” och dikten ”Jag är inget företag”. Att boken avslutas med en skildring av en riksdagsmans vedermödor av Bengt Berg förmår skapa en fascinerande relief.
”Det arbetande folket” ger en sällsynt inträngande skildring som förmår att skära tvärs igenom samhället. Detta är litteratur som är ytterst angelägen; detta är berättelser som berör oss alla.

Det arbetande folket. En antologi av Föreningen Arbetarskrivare

Red Victor Estby
Föreningen Arbetarskrivare
Gå till toppen