Jag sitter vid foten av den över 50 meter höga vackra skorstenen på Klippans bruk i gassande kvällssol. Framför mig står över 50 människor på en scen uppbyggd framför pappersbrukets sedan länge nedlagda gamla lumpcentral. De sjunger med starka röster som bär mellan fabriksmurarna: "Det är vi som är bruket, bruket är vi".