Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

De hjälpte en bank i Tanzania - och fick bättre självkännedom på kuppen

En liten by i norra Tanzania fick i somras besök av tre lundastudenter, två från Ramlösa. De kom för att diskutera entreprenörskap och åkte därifrån med lika delar frustration och hopp.
Förra sommaren jobbade Kajsa Silfwerbrand Bendroth på Systembolaget i Trelleborg. Frida Erlandsson skrev på en uppsats i nationalekonomi. En ganska vanlig sommar som universitetsstudent i Sverige.
Ett telefonsamtal från gemensamma vännen Amanda Dahlin gjorde att sommaren 2014 blev avsevärt annorlunda. I åtta veckor var de i byn Kashumbiliro i norra Tanzania och arbetade ideellt med den lokala banken och med biblioteket.
De är precis hemkomna när vi ses i AF-borgen i Lundagård.
– Vi har lärt oss så otroligt mycket, inte minst om oss själva, säger Kajsa.
– Hemma är det alltid något, man pluggar, jobbar, kollar internet. Jag har aldrig förr haft så mycket tid till reflektion, säger Frida.
Att som vit västerlänning - dessutom ung och kvinna - landa i en afrikansk by i tron att man kan göra skillnad, är inte helt lätt. Utbildningsnivån är låg och bekvämligheter som dusch, internet och el kan man glömma.
– Allt var så himla annorlunda. Skulle du ha vatten fick du först koka det. Maten bestod av ris, bönor och samma sås varje dag, säger Kajsa.
Studenterna var inte naiva, de visste att de gett sig själva ett svårt uppdrag, men mötet med Kashumbiliro blev stundtals mer komplicerat än de hade väntat sig. De blev besvikna över att se att biståndsprojekten i byn inte kommit längre.
– Det var jobbigt att inse att det inte är så enkelt att man bara kan skicka ner pengar, säger Frida.
Banken fungerade inte. Mikrolånen betalades inte tillbaka, affärsidéerna var inte hållbara.
– Det var en styrka att vi var tre, för när en var förtvivlad var en annan hoppfull och den tredje mittemellan, säger Frida.
Mikrolån är ju i grunden en bra idé, men konceptet bygger på att folk förstår poängen med att spara. Självklart i en svensk kontext, men inte på afrikanska landsbygden. Har man i generationer levt med mycket små medel kan steget vara långt till att förstå varför man ska sätta in pengarna på en bank istället för att handla mat. Bybornas kunskap om affärsidéer var också låg.
– Det är vanligt att man öppnar en kiosk precis bredvid en annan kiosk. Det finns ingen kunskap om betydelsen av att starta något unikt, säger Frida.
Studenterna hade seminarium om entreprenörskap, hur man lägger upp en budget och utvecklar en affärsidé. De använde enkla exempel med hönor och ägg. Lägger hönan tre ägg kan du behålla ett och sälja två. Sparar du pengarna kan du snart köpa en höna till.
Åtta veckor är kort tid, men Kajsa, Frida och Amanda fick ändå gjort en del. De hjälpte till att skriva om lånekontrakten så att villkoren blev tydligare för såväl låntagare som borgenärer. De styrde upp möten och bidrog till att det bildades en styrelse för biblioteket som tidigare inte hade någon ansvarig.
– Vi bjöd in till ett möte där det bildades en styrelse av lärare. Många kom och diskuterade. Det kändes hoppfullt, säger Kajsa.
När de åkte hem var en bokhylla inköpt och böcker beställda. Små steg, men framåt. Ett bibliotek utan vare sig böcker, datorer eller tidningar är ju inte så mycket att ha.
Trots en hel del frustration tror Kajsa och Frida att de och Amanda har gjort skillnad.
– Det ödmjuka svaret är väl att vi själva fick ut mest av resan, men jag hoppas att vi har planterat lite frö, säger Frida.
Amanda har åkt vidare mot nya äventyr. Hon ska med Vi-skogen till Uganda i höst. Frida och Kajsa har också fått mersmak för internationellt utvecklingsarbete, men de ska först läsa klart sina mastersutbildningar inom ekonomi respektive media- och kommunikation.
– Jag har varit uppgiven och är lite matt nu, men i höst läser jag avancerad utvecklingsekonomi. Det ska bli jätteroligt, säger Frida.
Varför mikrolån?
* Små lån, så kallade mikrolån, fick i början av 2000-talet ett uppsving inom globalt bistånd. Mikrolån gör det möjligt för fattiga människor att låna pengar, till exempel för att köpa en symaskin eller en get.
* År 2006 fick ekonomen Muhammed Yunus Nobels fredspris för att ha utvecklat mikrokreditkonceptet inom Grameen bank i Bangladesh.
* Mikrolånen får också kritik. År 2011 visade till exempel SVTs Uppdrag granskning hur fattiga människor blivit skuldsatts till följd av hutlöst höga räntor.
Utbytet började i Perstorp
Kajsa, Amanda och Frida åkte som volontärer via Kashumbiliros vänner. De fick även stöd av föreningen Lions distrikt 101-SV och Lunds Missionssällskap.
Kashumbiliros vänner är sprungen ur en studieresa för personer som ville lära sig mer om globaliseringen, de kom från församlingar i Perstorp, Helsingborg och Lund.
Förutom att stötta volontärer har föreningen också köpt skolböcker, byggt latriner och startat mikrobanken i byn.
Gå till toppen