Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Landskrona

Bland ungar och spöken på Säbyholm

Borstahusaren Beryl Johansson har fem generationer fiskare i släkten, men själv har hon försökt fånga kunskapen och viljan hos Landskronas yngsta barn. I tisdags firade Säbyholms montessoriskola 20 år. Hallå har träffat förskolans föreståndare.

Beryl plockar bland böcker, skoltidningar, gamla fotografier och papper. Personalen på Säbyholm har byggt en nostalgisk utställning till jubileet.
– Det är konstigt att jag hamnade här, säger hon och visar spåren efter sina släktingar som slet på gården långt innan det blev en förskola 1994.
Hon kom dit året efter, när den femåriga skolan hade bott in sig på herrgården efter flytten från Glumslöv.
Beryl har arbetat med Landskronaungar sedan förskoleexamen i Malmö för drygt 40 år sedan, på Jörgensgården, Bronsängen, Svaneholmsgården, Öresundsparken och Västervång. Det var borgmästarsonen Claes Munck af Rosenschölds yngsta dotter Kitte Munck Emond som startade montessoriskolan samtidigt som hon fostrade sina och maken Henrys fem barn hemma i släkthuset på Strandvägen. Beryl kände henne och vågade söka tjänsten som föreståndare.
– Jag älskar små barn, de är så vetgiriga och man måste ha ögon att se detta. Dom kan mycket mer än vi tror. Dom leker in kunskap och gillar att jobba. Många tycker skolan är så viktig, men det är i förskoleåldern som grunden läggs till allt, fortsätter Beryl.
Vi går runt på den drygt 700 kvadratmeter stora herrgården. Barnen fokuserar på sina uppgifter under tystnad. De håller själv ordning och reda, allt är anpassat till barnens nivå.
Första tiden på skolan, innan Beryl hade gått montessoriutbildningen, blev hon förvånad att personalen inte hjälpte de små barnen mer när de spillde eller skulle klä på sig ytterkläderna.
– Tänk alla fel som jag gjort med mina egna barn, säger hon i dag. Barn servas alldeles för mycket med sådant som de klarar göra själva. Allt handlar om att ge barnen tid. Tid som många föräldrar inte har.
– Vi skulle behöva varva ner vårt samhälle.
Beryl fick lära allt om pedagogiken parallellt med chefsjobbet.
– Det var tufft att gå utbildningen samtidigt som jag hade barnen hemma. Dom sa "vi har ju dig på bild".
Utmaningen är alltid att få skolans pengar att räcka till och att hålla storleken på barngrupperna nere. Föräldrarnas engagemang är viktigt, men det är inte alla som prioriterar sina barn. Familjesituationen ser väldigt olika ut. Det kan bli långa dagar för barnen. Själv önskar Beryl att hon hade fått mer tid med sin "goe snälle" far, Bertil Pettersson, polis i stan som rökade sin ål hemma i Borstahusen.
– Det var synd att han dog så tidigt.
Beryl har varit med om många äventyr genom åren på Säbyholm. Allt från när en pojke nästan svalde ett kvastskaft, till en kall vinter när oljan tog slut och man fick elda i husets öppna spis. Andra händelser, som dörrar som oväntat smäller igen, är svårare att förklara.
– En kväll såg jag någon gå utanför mitt fönster, men när jag tittade efter fanns ingen där och heller inga spår i snön, säger Beryl som inte var rädd. Kanske var det en gammal släkting på besök? Beryl lämnar huset först när hon firat sina 20 år, efter examen för nationella montessoriutbildningen.
"Ett klassfoto från när jag gick i årskurs sex på Borstahusskolan 1964. Berta Blidfors, var en underbar lärarinna med stor förståelse för barn. Hon var gift med förvaltaren på Säbyholms gård, David Blidfors, och klassfesten var i deras bostad, där lågstadiet har sin undervisning idag. Berta tog oss ofta till gården på utfärd, vi var där när kalvarna kom till världen." (Beryl längst bak t v och montessoriskolans grundare Kitte Munck längst t h).
På Säbyholm finns idag en föräldrastyrd friskola för barn upp till 16 år. I oktober startar Beryl en nationell montessoriutbildning på tre terminer för pedagoger.
T h. Beryl med kollegan från starten, Tina Pålsson.
Gå till toppen