Vad händer när gymnasiet är slut och man bor i en håla utan möjligheter, utan mål och utan drömmar, utom möjligen en vag längtan efter att skriva? Kan det finnas en framtid i en utarmad landsbygd, eller är det förlorarna som ohjälpligt blir kvar medan de som kommer att lyckas redan vinkat hejdå?

Om detta handlar Patrik Lundbergs Onanisterna, en berättelse om klass, lojalitet och utanförskap i en blekingsk utflyttningsort.

Patrik Lundberg debuterade 2013 med den kritikerrosade ”Gul utanpå”, också den en skildring av utanförskap. Där handlade det om den adopterades rotlöshet och dubbla identitet. I ”Onanisterna” skriver Lundberg en vidare berättelse om landsbygdsorternas uppväxtvillkor och snäva normbildningar.

Den begåvade Kim har nyss tagit studenten och börjat på Komvux, eftersom han skolkat bort gymnasiebetygen. Osentimentalt och utan förskönande omskrivningar skildras uppväxtorten Sölvesborg och hela dess inskränkthet, men lika kärleksfullt beskrivs de slumpartade relationer som kan uppstå när ens val av kompisar är hänvisat till de som råkar bo i samma kvarter.

Som en motpol – för Lundberg ställer hela tiden identiteter mot varandra, landsbygd mot stad, ursprung mot drömmar – dyker Robin upp, en outsider som visar en annan värld. Den finns i Malmö och består av ett kollektiv fyllt av politiskt medveten indievänster.

Lundberg har ett fint väderkorn för identiteter, att sätta sig in i olika roller, och skildrar med samma lätthet Kims gamla supa-knulla-fotboll-pizza-kompisar som de nya bekantskaper som ägnar sig åt dumpstring och en alldeles egen sorts klassförakt.

Visst, ibland är generaliseringarna mer än svepande och ganska svårsmälta. Ibland när grabbiga vulgariteter ställs mot snustorr vänsterpolitisk präktighet nås trovärdighetens gräns. Ibland har jag svårt att få fatt i berättelsens avsikt i gyttret av brölande, flabbiga skämt.

Men Lundberg skriver en särpräglad, snackig prosa som ofta framstår som både originell och trovärdig, som den särskilda typ av gängjargong som är nästan omöjlig för en utomstående att dechiffrera. Tyvärr kan den sortens språk vara ganska påfrestande att läsa, även i en kort roman som denna – det känns emellanåt som att hela texten är uppbyggt som ett av de snärtiga referat av fotbollsmatcher som Kim i romanen spottar ur sig med jämna mellanrum.

Samtidigt är just det faktum att stilen ibland är nästan provocerande slängig det som skänker kött och blod åt berättelsens kärna, dess intention: att skildra det komplexa i en ung människas identitetsbygge. Att flams och allvar, slump och målmedvetenhet i lika hög grad förmår att forma en människa.

”Onanisterna” marknadsförs som en bok för unga vuxna, men jag tror att den, liksom ”Gul utanpå” kommer att hitta en större publik.

Patrik Lundberg gör mig hoppfull, för han visar att stela positioner är mindre stela och fastlåsta än vi kanske tror. Han gör det fullständigt klart att livet kan vara större än så.

Patrik Lundberg

Rabén & Sjögren