Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Brasilien väntar!

Varför läser vi så få brasilianska böcker? Inför Bokmässan ger sig Bobo Karlsson in i Brasiliens litterära vegetation och kommer ut med en förhoppning om ett stort genombrott.

Nämn namnen på tre brasilianska författare!
Uppmaningen besvaras nästan alltid med en lång pinsam tystnad. Alla i Sverige kan namnet på sin Pelé, Garrincha eller dagens unge Neymar, har ett vagt minne av en Carmen Miranda, känner till sångare som Gilberto Gil och Caetano Veloso. Många vet vem Oscar Niemeyer var, även om de inte är speciellt intresserade av arkitektur. Man kan nynna sin bossanova, ta några trevande sambasteg, kan kanske rent av namnet på Brasiliens president. De unga struttar runt på Europas klubbgolv till bailefunk från filmer som "Guds Stad" eller "Tropa Elite": "Parapapapapapapapapapa, papara papara papara clack bum".
Det är lätt att i sina mörka stunder gripas av farhågan att många inte förstår sig på Brasilien, rent av är rädda. Många besökare i Latinamerika talar lyriskt om argentinska Buenos Aires; det är ju som Paris. Precis som många blir förtjust i det gamla Havanna. Det europeiska är lika med nostalgiskt charmigt. Medan det brasilianska snarare uppfattas som den nya världen och USA. São Paulo blir kaotiskt skrämmande, som Los Angeles; Rio en fascinerande badort, med lätt Miami-varning.
Jag kommer att tänka på den österrikiske exilskribenten Stefan Zweig, som på flykt undan nazismen tillbringade sina sista år i Brasilien. Det Europa på fallrepet han skildrade i "Världen av i går: en europés minnen" tror sig många känna igen i Buenos Aires. Medan Brasiliens organiskt växande megastäder, med sina blandraser, sina skyskrapor, sin brutalism och sensualism, sin anarki, upplevs som både obegripliga och overkliga. Som i Zweigs närmast lyriskt hyllande "Brasilien – Framtidslandet".
En del hävdar att portugisiskan är för udda och svår, jämfört med till exempel spanskan. Rent nys, säger andra. Litteratur från Portugal, Angola och Moçambique har en stor genomslagskraft även i Sverige. Få människor har en nära relation till det så annorlunda Brasilien, hävdar somliga. För Brasilien, stort som Europa har bara sex miljoner utländska besökare, när Mexiko har 23 miljoner och Spanien 57 miljoner.
Krönikören och författaren Vanessa Barbara, som ständigt häcklar det brasilianska samhället, hävdar att författare är "Brasiliens mest patetiska yrke". Romaner trycks i låga upplagor och nästan ingen läser böcker. Den som hör debatten i Sverige om dagspressens sviktande siffror och hur det påverkar läsintresset och demokratin blir nog mörkrädd i Brasilien. O Globo, morgondraken i Rio med cirka tio miljoner invånare, och Folha de S.Paulo (Brasiliens New York Times) i 20 miljoners-staden São Paulo, har båda en upplaga som knappt når upp till Dagens Nyheters eller Göteborgs-Postens.
Men Brasilien har förstås sina giganter också i böckernas värld. I en egen klass är Paulo Coelho, något av "litteraturens ABBA". Han är översatt till 80 språk, har sålt över 150 miljoner böcker, mest känd är "Alkemisten". Som ingen annan har han med sin hippiebakgrund gjort allt ockult och mystiskt som genomsyrar Brasilien till ett universellt ämne.
Rio de Janeiros litteräre son och Brasiliens störste författare är Machado de Assis. Enligt Susan Sontag var han Latinamerikas största författare. Som Salman Rushdie en gång observant hävdat: "Om Borges är den författare som gjorde Gabriel García Márquez möjlig, så är det ingen överdrift att säga att Machado de Assis är den författare som gjorde Jorge Luis Borges möjlig." Allen Ginsberg har kallat honom för "Brasiliens Kafka" och Philip Roth har dragit jämförelser med Beckett. Dyker man in i hans mästerliga stadsskildringar, knivskarpa filosofiska formuleringar och skeptiska iakttagelser från förra sekelskiftet så har mycket bäring än idag, må det vara finansiella kriser eller sociala motsättningar.
Den mest kända, mest lästa och kanske mest översatta av författarna är Jorge Amado med sina mänskliga skildringar från delstaten Bahia. Flera av dem har även blivit stora episka serier på TV – ungefär som Vilhelm Mobergs utvandrarsvit. På svenska finns bland andra "Gabriella: nejlika och kanel". Hans "Dona Flor and her two husbands" blev både film och kokbok.
Nelson Rodrigues är provokatören som anses vara en brasiliansk Nabokov eller Gainsbourg. Han blottar det brasilianska psyket och dubbelmoralen och hans oneliners är lika kända i Brasilien som Oscar Wildes. Bästa smakprovet på Rodrigues är romanen "O Casamento" ("Bröllopet"). Enligt många är Clarice Lispector Brasiliens största författare. Andra författare, filmare eller sångare ser ofta till att hon figurerar i deras verk. Den nyligen bortgångne Ariano Suassuna presterade en av de mest omsusade tegelstenarna ("A Pedra do Reinho") om sertão, det så mytomspunna torra inlandet i nordöstra Brasilien. Han var den som brasilianarna själva gärna velat se som Nobelpristagare i litteratur.
Nu har denna TV-nation – brasilianska "tele novelas" har sålts till 180 länder, varje ny "novela" hamnar i snitt i 60-90 länder – beslutat sig för att även vända den andra sidan till, den litterära, och göra en ny generation författare kända. Startskottet gick 2012, då 90 författare turnerade runt i de stora tyska städerna i ett halvår. På Frankfurtmässan i oktober 2013 samlades de med 150 brasilianska förläggare. Ambitionen är att få cirka 250 böcker översatta till ett annat språk.
Och nu är det alltså Sveriges tur, när Brasilien via Bokmässan i Göteborg slår på stortrumman med 14 författare ur en ny generation. Några av dem har böcker klara på svenska. Daniel Galera med sin "Med blod i skägget" (Norstedts) är kanske den mest omtalade. Richard Beer skriver i sin bloggkrönika att Galera ger oss samma känsla av att komma dagens Brasilien inpå livet som Jonathan Franzen gör med USA i romanen "Frihet". Michael Laubs "Att falla"(Albert Bonniers) pendlar mellan att minnas Auschwitz och att glömma som ung i dagens Brasilien. Vanessa Barbaras roman "Salladsnätter" (Natur & Kultur), har mötts med blandade känslor. För mig är och förblir hon en av Brasiliens mest lysande krönikörer.
Men den stora snackisen bland unga författare i Brasilien är Raphael Montes, som tyvärr inte är med på mässan. Han debuterade med en novell redan som 19-årig jurist. När han var 22 år kom "Suicidas" ("Självmord"), som handlar om hur ett gäng studenter ur den övre medelklassen begår självmord med rysk roulett och hur allt senare magiskt nystas upp. Som 24-årig advokat har precis hans "Dias perfeitos" släppts, även på engelska med titeln "Perfect days". Båda romanerna är på väg att bli film, vilket väcker förhoppningen att hans böcker ska få ett större internationellt genombrott.
Paulo Lins hade sitt genombrott med romanen "Guds stad" ("Cidade de Deus"), den dramatiska favelaberättelsen. Filmen blev den mest sedda i Brasilien och en succé i hela världen. Nyligen lanserades Paulo Lins "Desde que o Samba é Samba" ("Sen dess är samba samba"), om hur det som till slut utmynnade i Riokarnevalen startade i stadsdelen Estácio i Rio, där han bodde som liten. Även detta material skulle Fernando Meirelles, regissören till "Guds stad", kunna suga tag i, misstänker jag.
Man kan bara hoppas att Frankfurt 2013 och Göteborg 2014 får samma betydelse för brasilianska författare som visningen av Ingmar Bergmans filmer i São Paulo 1954, där han fick sitt första tunga internationella erkännande.
Själv erkänner jag dock att jag hellre flyr in i São Paulo noir och gärna vänder litteraturen med stort L ryggen ett tag. Istället för en stund frossa i klassiska b-böcker, deckare, gangsterhistorier, som mina paulista-polare så lyriskt berättat om. Få städer kan som São Paulo bjuda på en så fängslande asfaltsromantik och "walk on the wild side": "Nattens kung" (1973), "Urbânia" (2001). Rummet ska då magiskt fyllas med den serbiske elektromusikern Subas kultförklarade "São Paulo Confessions".
Sen väntar det så omtalade litterära dokumentet, Zélia Gattias memoarer (gift med Jorge Amado till hans död 2001) – "Anarquistas, Graças a Deus" – "Anarkister, tack gode Gud!"
Bobo Karlsson medverkade senast på kultursidan med fem krönikor under fotbolls-VM.

Brasilien i fokus på bokmässan

Brasilien är årets tema på Bokmässan i Göteborg som sätter igång torsdag den 25 september. Brasilianska författare som finns på plats är flera aktuella med böcker i svensk översättning: Michel Laub ("Att falla", Albert Bonniers Förlag), Vanessa Bárbara ("Salladsnätter", Natur & Kultur)), Daniel Galera ("Med blod i skägget", Albert Bonniers Förlag), Andréa Del Fuego ("Syskonen Malaquias", Natur & Kultur), Paulo Henriques Britto ("En liten sol i fickan", Wahlström & Widstrand). De övriga är: Bruna Beber, Jô Bilac, Rogéria Gomes, Otávio Junior, Ana Martins Marques, Roger Mello, Daniel Munduruku, Alice Sant'Anna och Sergio Saboya.
Brasilien kommer även att uppmärksammas runtom i Göteborg. Dansverket "Wasteland" på Göteborgsoperan är inspirerat av människor på en brasiliansk soptipp. Världskulturmuseet ställer ut den prisbelönta brasilianska fotografen Sebastião Salgado. På Stadsbiblioteket visas verk av Carlos Bracher, en av Brasiliens mest kända samtidskonstnärer.
Gå till toppen