Kultur

När allt byter plats

Vid en första anblick kanske det verkar som om Gro Dahle skriver vardagspoesi. Om mammor och barn och golvlampor och köksstolar och maträtter, om flugor och sidentrosor och citronfjärilar och päronträd. Men redan efter en kort stund i den norska poetens sällskap rämnar den bilden, och ett nytt sorts territorium, helt i avsaknad av alla vardagslivets trygghetsmarkörer, skapas bland klänningar och matos.
Det som kännetecknar detta territorium är att allt tycks ha bytt plats: modern är en sax, jaget är en korg för citroner, soffan är en person som håller om jaget. "Och kuddarna i soffan vill bli masserade". Djuren är mänskliga och människorna är som djur. Vad är det som ligger till grund för denna surrealistiska stämning? Den verkar uppstå i jagets relation till modern. Eller om det är omvänt.
I Sverige är Gro Dahle mest känd som relativt kontroversiell och ovanligt svartsynt barnboksförfattare, genom böcker som "Mammas hår" och "Snäll". Men i Norge är hon sedan många år etablerad som poet och den här boken, Hundra tusen timmar, utkom i hemlandet redan 1996. Men det förefaller inte alls konstigt att det är först just i tiotalets poesiklimat som denna naivistiskt utlevande bok nu utkommer på svenska.
Tematisk knyter diktsamlingen an till barnböckerna: här finns samma grundmurade känsla av ångest och depression, och det är just i relationen mor–dotter som den tar sig sitt starkaste uttryck. I dotterrollen är jaget ett byte, oren, naken, utsatt för massiva skamkänslor: "Du döper mig med spott". I modersrollen är jaget istället en behållare, uppäten av sin avkomma men också beredd att i en handvändning göra sig av med den: "När jag stryper mitt barn / stryper jag / det med de bästa avsikter."
Men rollerna är aldrig fastlagda. Precis som diktjaget uppstår vi i olika skepnader. Som någons barn, någons förälder, som offer eller förövare – och hos Gro Dahle är de gränserna helt obestämbara. Att träda in här är att släppa kring sin fasta identitet och problematisera sin egen position: "När är ett rum ett rum?"

Hundra tusen timmar

Gro Dahle
Översättning Stewe Claeson
10tal
Första mening: "Mamma, mamma!"
Gå till toppen