Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Kritisk framtid

"Kanske kunde kritiken räddas om en procent på varje biljett avsattes?"
Johan Malmberg.Bild: Foto: HD
I salen på Teaterhögskolan i Malmö satt i veckan kritiker, skådespelare, teaterchefer och spånade förslag till hur teaterkritiken kan räddas. En del skulle säkert inte uppfatta sällskapet som en del av det nya medielandskapet; ni vet, där det mest talas om innovationsmöjligheter för att rädda morgondagens läsare.
Vem ser väl då några förlästa kritiker som journalistikens framtid? Sannolikt inte medieägarna i alla fall. I höst har ett kallt kulturregn fallit, Kvällspostens kulturredaktion lades ned och Sydsvenskans och HD:s kulturredaktioner ska delvis slås samman. Det finns en inte obefogad oro över att kulturjournalistik och kritik inte tillhör det första som direktörer som sjunger syndikeringens lov prioriterar. Det är i skenet av denna bredare dagstidningskris tillsammans med att teaterkritikens egen tidning Nummer.se nu läggs ned som Sveriges teaterkritikers förening samlar kåren i Malmö en novemberkväll.
Svenska Dagbladets Theresa Benér lanserar enprocentsförslaget.
Dagens Nyheters Ingegärd Waaranperä föreslår riktat presstöd mot kulturjournalistik.
Samma tanke är denna tidnings Björn Gunnarsson inne på när han vänder blicken mot Danmark och deras system med riktat presstöd för tidningar med seriös kulturjournalistik.
Det är förslag som alla bör prövas. Frågan är bara om någon utanför den inre kretsen verkligen bryr sig, verkligen förstår vad som står på spel. När en av våra kritiker mejlade en av regionens större institutioner och uppmanade till engagemang för kritikens mångfald fick hen svaret att det väl ändå var upp till de affärsdrivande tidningarna själva att ombesörja. Så går det ju att se på saken – om man inte anser att kritiken är en livsnödvändig del av kulturlivet.
Men kritik är ingen liten dammig sak från förr. Den är förutsättningen för kulturens kretslopp. Författare, läsare, kritiker. Eller: teater, publik, kritiker. Byt ut mot valfri konstart, kritikens bärande roll är densamma.
Litteraturvetaren Lina Samuelsson går i "Kritikens ordning" igenom hur synen på litteraturkritiken ändrats genom ett sekel. Hennes slutsats är att den varit mer konstant än någon kunnat ana. Den har inte alls blivit ytligare, sämre, mer rapsodisk som de flesta kunde tro. Tvärtom!
Jag skulle tro att detsamma kan sägas om opera, teater, konst, etcetera. Väldigt sällan lyfts detta skrivande fram som en helt nödvändig del i det nya medielandskapet – trots att den senaste omfattande läsarundersökningen (SOM, 2012) visade att 46 procent av tidningsläsarna varje dag läser allt eller ganska mycket på en kultursida. (Det är mer än sporten!) Det betyder att sidan du nu läser har 80 000 dagliga läsare i nordvästra Skåne.
Jag är övertygad om att ni läsare uppskattar kunniga skribenter som ägnat sina liv åt att fördjupa sig i ämnen som ni sedan kan stöta och blöta er egna uppfattningar emot. Kort sagt, välskriven kritik.
Till medieägarna kan sägas att ingenting talar för att detta är ett behov i avtagande.
Till de institutioner som inte tycks förstå hur utsatt kritikens roll är anno 2014, frågar jag mig: inser exempelvis Helsingborgs Stadsteater, som inte ens var på plats på mötet, faran?
I så fall kunde de gärna berätta det för omvärlden.
Gå till toppen