Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

En jul av hat

Varje gång jag är i Jerusalem brukar jag försöka hinna med åtminstone ett kort besök i Mahane Yehuda, den stora frukt- och grönsaksmarknaden vid Jaffagatan. Jag tröttnar aldrig på myllret och trängseln av unga och gamla, rika och fattiga jerusalembor, både judar och araber och många turister. Bland de dignande frukt- och grönsaksdiskarna, där försäljarna ropar ut sina lockvaror, finns numera också små exklusiva butiker för smycken och designkläder och flera trendiga kaféer och restauranger. Om man har tid kan man tillbringa en hel dag här och handla till fyndpriser sista timmen före stängningsdags.
Senast jag var här, en fredag i december, tänkte jag ta en taxi tillbaka hem. På trottoaren utanför marknaden stod en skara människor med fullastade kassar och väntade på att hitta en taxi i den trögflytande trafiken. Svensk som jag är ställde jag mig i bakgrunden för att vänta på min tur. Med stigande förvåning såg jag hur den ena taxin efter den andra gled förbi långsamt, men de flesta ignorerades av de väntande shopparna. När mitt tålamod tog slut steg jag fram och stoppade en av bilarna. Ingen protesterade.
Jag frågade taxiföraren varför människorna inte tog någon notis om de lediga bilarna.
"De vill inte åka med oss araber, de litar inte på oss efter det som hänt de senaste månaderna", svarade han.
Det våld som flammat upp i Jerusalem under hösten – en av orsakerna är sommarens brutala angrepp mot Gaza – har markant förändrat stämningen i staden. Blodiga sammandrabbningar mellan judar och araber har inträffat i östra Jerusalem och kring al Aqsamoskén, och i november trängde två yxbeväpnade araber in i en synagoga och dödade fyra judiska gudstjänstbesökare.
Det spända klimatet har lett till en atmosfär av hat och misstro mellan Jerusalems judiska och arabiska invånare. Arabiska taxiförare – de utgör sjuttio procent av stadens chaufförer – blir framförallt kvällstid stoppade och hotade av judiska ungdomsgäng, som uppmanar passagerarna att lämna bilen. Arabiska busschaufförer blir också hotade och förolämpade av judiska passagerare – ett hundratal av dem har lämnat sina jobb hos det stora israeliska bussbolaget Egged av rädsla för fortsatta trakasserier.
Under de elva år som jag bott och vistats i Jerusalem har jag aldrig tidigare upplevt en så påtaglig stämning av hat och misstro. Inte ens under mina första år där, då en lång rad blodiga självmordsattentat inträffade. I dag hänger ett mörkt hotfullt moln av ömsesidig rädsla och vrede över Jerusalems vardagsliv.
Vilken inverkan detta kommer att få på det kommande israeliska parlamentsvalet är ovisst. Valet är en följd av den uppslitande politiska konflikt som utbröt under hösten kring den regerande koalitionens försök att i lag definiera Israel som en judisk stat. En sådan lag är ett hot mot demokratin anser kritikerna – Israel kan inte vara både en judisk och en demokratisk stat.
Förslagets motståndare befarar att den arabiska minoriteten som utgör tjugo procent av Israels befolkning skulle berövas grundläggande medborgerliga rättigheter. Israel skulle förvandlas till en apartheidstat och i omvärldens ögon förlora sin ställning som ”Mellanösterns enda demokrati”.
Journalisten Gideon Levy skrev nyligen i Haaretz att Israel är en låtsasdemokrati: ingen regeringskandidat kommer i valkampanjen att våga ta upp landets mest brännande frågor, om ockupationen och försvarsbudgeten.
Gå till toppen