Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Nyår i en annan del av världen

Mohamad Hamodh är en av många syrier som i år firar nyår i lilla Höganäs istället för i miljonstaden Damaskus. Han har kommit till Sverige för att slippa dö som 27-åring.

27-årige Mohamad Hamodh.Bild: Niklas Gustavsson
Redan andra dagen i Höganäs sökte sig Mohamad Hamodh till stadsbiblioteket. Han ville inte bara sitta på vandrarhemmet Margreteberg och vänta på nästa möte med Migrationsverket. Sedan dess har han varit på biblioteket nästan varje dag. Han känner bibliotekarierna, säger att de är fantastiska. Vi får låna ett mötesrum för att göra intervjun.
– Skriv inte bara om konflikten, jag vill att folk ska förstå hur fantastiskt Syrien var innan kriget. Att vi är precis som ni.
Tre gånger har han varit på Kullagymnasiet och haft lektioner för gymnasieungdomarna. En av bibliotekarierna har förmedlat kontakten.
– Läraren sa att hon aldrig sett eleverna så koncentrerade förr. De satt med öppna munnar när jag berättade om vårt moderna land där alla arbetar, går på kafé och hämtar barn på dagis. Precis som här.
Mohamed kommer från Homs, en stad som blivit känd via konflikten. Han arbetade som universitetslärare i engelska och hade ett bra liv fram till 2011 när inbördeskriget bröt ut.
– Kriget kom som en chock. Innan dess hade jag aldrig sett en tankbil. Soldaterna hade inga vapen. Visst fanns korruption och politiska problem, men vanligt folk påverkades inte.
Mohamad brukade åkta till stranden med vänner, de gick på nattklubbar i Damaskus. Kristna, muslimer och alawis umgicks tillsammans. Han visar bilder på vänner som skrattar och håller varandra om axlarna. In i det sista ville han vara kvar i Homs. Dels för att göra klart sin forskarutbildning, och dels för att han alltid sett sig själv leva i Syrien.
– Jag älskade mitt land, men nu har paradiset förvandlats till helvetet.
Hans föräldrar och åtta syskon bor kvar i Binnish där han växte upp, en vacker stad med vinodlingar och olivträd.
– Mina föräldrar ville jag skulle fly. De var livrädda varje gång jag åkte till Homs.
Till sist blev det för svårt vara kvar. Det kom knappt några studenter till föreläsningarna. Utbytesstudenterna hade lämnat landet, syrierna stannade hemma av rädsla.
– Jag sa alltid till mamma att det inte var någon fara, att jag kan Homs så bra att jag är i säkerhet. Men det var inte sant. Man kan inte skydda sig mot en granatattack.
Alla i Homs kände någon som var död, kidnappad eller i fängelse. Bilar exploderade, bomber slog ner. Staden blev mer och mer förstörd. I september i år bestämde sig 27-årige Mohamad för att lämna landet.
– Hade jag stannat hade jag blivit indragen i konflikten och det ville jag inte. Att döda är mot min kultur och religion.
Via Turkiet tog han sig med hjälp av en smugglare till Sverige. Efter några nätter på ett hotel i Arlöv fick han boende i Höganäs, på Margretebergs vandrarhem. Där bor just nu runt hundra personer, de flesta från Syrien och Eritrea. Mohamad håller sig sysselsatt genom att läsa svenska och leta upp nya vänner. Varje dag lär han sig tio-tjugo nya ord som han sen går ut på stan för att öva på.
– Svenskarna är mycket välkomnande.
Nyåret har han ännu inga planer för. Om han varit kvar i Homs hade han och vännerna tagit bussen till Damaskus för att se himlen explodera i fyrverkerier. Nu kanske han gör något med de nyblivna vännerna på asylboendet.
– Jag var på Lucia i kyrkan häromdagen. Det var riktigt rofyllt med sången och stämningen.
Om läget i Syrien stabiliseras vill Mohamad tillbaka, men det lär dröja. Planen är istället att lära sig svenska så bra att han kan slutföra sin utbildning vid Lunds universitet.
– Jag tror tyvärr inte kriget kommer att ta slut på minst tjugo år. Konflikten är så komplex.
Gå till toppen