Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Gripande om Odjuret

Marit Sahlström Ordfront Utkommer i dag Första meningen: "Röda hus vid en dalgång".

Marit Sahlström.Bild: Helene Ringberg
Skörare än skalet på ett vaktelägg. Minst lika lättkrossat som den tunna hinnan av nattgammal is. Varje morgon vaknar de flesta med en förhoppning som lätt förväxlas med visshet om att allt kommer att förbli sig likt. Denna dag, som väntar på att bli tagen i anspråk av levande liv, kommer i princip att bära på samma innehåll som gårdagarna. Döden förblir en främling. Svåra sjukdomar drabbar alltid andra. Smärtan slår sina klor i andras nackar. Måhända är denna hållning nödvändig för att uthärda, för att förmå hantera det korta livets få dagar utan att riskera angripas av den förlamande svärtan?
I debutromanen ”Och runt mig faller världen” förmår Marit Sahlström att ställa dessa frågor på sin spets. Hon utmanar vanans makt över sinnena och raserar utan minst ansats till misskund det trygga vardagsbyggets fundament. Det handlar om en familj. Mor och far och fyra döttrar. De ges inga egennamn i romanen, utan kallas blott för Ettan, Tvåan, Trean och Fyran. De senare två är tvillingar. Romanen är berättad ur äldsta systern Ettans perspektiv. Sahlström skriver inledningsvis: ”Den här romanen bygger delvis på självbiografiska händelser.”
I Ettans föreställningsvärld är det som om familjen angrips av en grotesk hemsökelse, en grym ondska som saknar barmhärtighet. Hon kallar den snart för Odjuret. Den som först prövas är Två. Hon får anorexia. Hon blir sjukare och sjukare. När hon börjar återhämta sig är det som om tvillingsystrarna får överta sjukdomen. De drabbas hårdare, de tycks driva på varandra i en hetsigt skrämmande pardans längst därute på dödens tunna lina. Den destruktiva självsvälten är också nära att kosta dem livet. Huden gulnar. Håret faller av. De tvingas till sondmatning. Odjuret triumferar. Men en dag börjar de kämpa emot. De börjar frivilligt dricka av näringsdryckerna. Då dyker Odjuret upp i en ny skepnad. Modern har en tid haft magsmärtor. Hon slår ifrån sig. Och säger att det är ingenting märkvärdigt. Smärtan tilltar i styrka. De tvingas åka till sjukhuset. Hon har en tumör i tjocktarmen. Men efter operationen konstaterar läkarna att det är bukspottskörtelcancer. Odjuret flinar rått. Besten återvänder, nu ännu grymmare. Ty för moderns del väntar enbart döden.
Skildringens skickliga svängningar mellan den skiraste ömsinthet och en mäktig vrede – ett ibland nästan förblindat hat mot de välmående – som föds ur känslan av att familjen drabbas av ett orättvist öde förmår skapa en närhet som är ovanligt gripande. Direktheten i språkets tonfall som Marit Sahlström konstfärdigt förmår att hålla fast vid genom hela romanen ger den dessutom drag av allmängiltighet och höjer romanens handling och budskap långt över den direkt drabbade kretsen.
Detta är inte enbart en bok om en familjs svåra lidande. Det handlar om att livet är skört, att vår tid är kort och att det är nödvändigt att lära sig uppskatta och spela den hand som livet givit en genomtänkt. Därigenom blir ”Och runt mig faller världen” – paradoxalt nog – till en hymn och hyllning till livet. Ändå. Så lätt är det inte. Sanningen är ju en annan. Inte en dag passerar utan att Odjuret stryker förbi utanför fönstren. Han är alltid nära. Han är alltid här. Vem blir nästa offer? Du? Jag? Någon vi älskar?
Gå till toppen