Efter nästan 70 år som skådespelare tyckte Mona Malm att det fick räcka. Nu njuter hon av att för första gången ha ett vardagsliv. Men det händer att hon saknar den sociala samvaro som teatern gav.

Mona Malm var sju år när hon började på balettskola. Som tioåring 1945 var hon redan en van aktris, med såväl teater- som filmvana.

– På somrarna var jag med i uppsättningar på Skansenteatern, jag minns att jag åkte sjuans spårvagn ut till Skansen själv. Vi sprang omkring där, lekte och hade roligt, samtidigt som vi hade disciplin och visste var gränsen gick mellan när man stod på scenen och när man var bakom den, berättar Mona Malm.

På 1950-talet gick hon på Dramatens elevskola, vilket följdes av fast anställning vid nationalscenen, en position hon höll fast vid under hela teaterkarriären.

– Men jag tog ofta tjänstledigt för att spela in film och tv, särskilt de sista tio åren när jag jobbade mycket med Lars Molin. Jag tyckte om att komma ut, göra något annat och träffa nya människor, även om jag var väldigt förtjust i min teater.

Just samarbetet med Lars Molin är något hon gärna lyfter fram när hon tänker tillbaka på sitt arbetsliv.

– Jag tyckte så klart om att jobba med andra också, som Bergman till exempel, men vissa känner man sig extra trygg med, och för mig var det Molin.

Deras första samarbete var tv-serien "Tre kärlekar".

– Han såg saker hos mig när vi jobbade med den, och han fortsatte att skriva för mig. Det brukade komma blad på faxen. "Vad tycker du om det här", undrade han, och resultatet blev "Den tatuerade änkan".

Efter pensioneringen från Dramaten i mitten av 1990-talet fokuserade Mona Malm helt på filmer och tv-serier.

– Jag har nog egentligen känt mig mer hemma framför kameran än på scenen. Kameran tillåter att man jobbar med mindre medel och det passar min spelstil bra.

I de tre första säsongerna av tv-serien "Solsidan" gjorde Mona Malm rollen som huvudkaraktären Alex mamma Margareta. Men när den fjärde säsongen skulle spelas in sade hon stopp - det var dags att lägga skådespeleriet bakom sig. Det låg ingen dramatik bakom beslutet, säger hon.

– Jag mår bra och är pigg i knoppen, men jag har lite problem med ett knä och har ingen lust att linka omkring om jag ska jobba. Så det fick räcka, kände jag.

Hon känner inte någon ånger över beslutet att sluta.

– Nej, jag är inte mycket för att ångra mig. Och har man varit skådespelerska ända sedan andra världskriget pågick... det är en väldigt lång tid, nästan hela mitt liv har jag hållit på. Nu njuter jag av att för första gången i livet kunna leva ett vardagsliv. Jag handlar, går på bio, tar promenader med min käpp och cyklar på min motionscykel i sängkammaren för att hålla igång.

Hon kan dock sakna den sociala delen av yrkeslivet.

–  Gemenskapen med kollegorna, speciellt från teateråren, känslan av att tillhöra en ensemble, det kan jag sakna. TT

Aktuell: Fyller 80 år den 24 januari.

Bor: I Gamla stan i Stockholm.

Gör: Lever för första gången ett vardagsliv.

Familj: Make som just har fyllt 85, två barn, fyra barnbarn.

Firar: Med den närmaste familjen.

Om att fylla 80: "Det är väl kul? Krämpor i kroppen är så klart inte roligt, men jag är glad att jag är klar i knoppen."