– För mig handlar det om rätten att få välja. Det är inte tryggast och bäst för alla att göra precis likadant, säger Angelica Beltramo, 33 år.

Yngsta döttrarna Clara, fyra år, och Emelie, två år, far runt i femrummaren under glada tjut medan hunden Ronja nyfiket tittar på. Båda flickorna är födda i det centralt belägna huset.

Bakgrunden till Angelica Beltramos beslut att föda hemma var hennes två första förlossningar.

Den första för elva år sedan var utdragen. Hon fick ryggbedövning och värkstimulerande dropp. Sonen Alexander var medtagen och fick ligga på neonatal några dagar.

När Bianca, nu nio år, kom till världen gick det desto snabbare. Angelica Beltramo hann bara vara några minuter i förlossningsrummet innan barnet var ute.

– Efteråt tänkte jag att om jag vetat att det var så nära så hade jag inte åkt någonstans utan stannat hemma, säger hon. Då hade jag sluppit stresspåslaget och paniken. Nu hade jag upplevt att föda helt utan hjälp eller smärtlindring och visste att jag kunde.

Angelica Beltramo ville föda hemma när det var dags för tredje barnet, men maken Joakim Lang Beltramo var emot. De planerade istället att åka till Ystad BB, men när det närmade sig beräknad förlossningsdag blev han nervös för den långa bilfärden.

– Hade vi varit överens tidigare hade jag anlitat en barnmorska, men nu var det försent, säger Angelica Beltramo.

Istället bad Angelica en vän att vara med som extra stöd. Hon har själv varit doula, stödperson, vid förlossningar och vet vad det betyder för tryggheten.

– Ett kontinuerligt stöd ger färre komplikationer, en bättre upplevelse och minskat behov av smärtlindring. Det vet barnmorskorna, men de har ofta inte den tiden.

Närheten till sjukhuset i Malmö var en trygghet, men inte avgörande.

– Jag ville föda så ostört som möjligt omgiven av personer som jag visste skulle respektera mig. Men jag hade kanske inte gjort samma sak om jag bott på landet eller om det varit vinter och snökaos.

Clara föddes mitt i natten på en madrass på golvet. Förlossningen tog femtio minuter. Syskonen låg och sov i rummet intill. De väcktes och fick träffa lillasyster när hon bara var någon minut gammal.

– Det var fantastiskt, säger Angelica Beltramo. Man har ett helt annat fokus när man inte blir störd. Jag gick på ren instinkt och födde utan komplikationer.

Dagen efter kontaktade hon förlossningskliniken.

– Jag gick dit med bebisen i en bärsjal och moderkakan i en glassburk.

Två år senare väntade hon barn igen och en hemförlossning var självklar. Hon ville ha med en barnmorska, men det fanns ingen i Malmö.

– Varför skulle jag betala 20 000 kronor för en barnmorska som kanske ändå inte skulle hinna hit i tid. Jag önskar att någon på förlossningen vid sjukhuset hade kunnat trampa hit på sin cykel och bara ryckt in i nödfall.

Emelie föddes en lördagsförmiddag. Hela familjen var hemma. Storebror Alexander spelade datorspel medan mamma låg i badkaret. När det drog ihop sig fick han filma, medan småsyskonen passades av grannar på gården.

– Jag behövde nästan inget verbalt stöd, kände ingen större smärta och var helt opåverkad efteråt.

Angelica Beltramo har mest mött negativa reaktioner från sin omgivning. Många har uttryckt oförståelse och rädsla.

– För mig är barnafödandet inte något farligt, men många är livrädda för smärtan, för att spricka. Vi lever inte så mycket i våra kroppar och är vana att kontrollera våra liv. Vi är kalender och klocka.

I USA och England finns en oro inom sjukvården över att en rörelse kallad "free birthing" tycks växa. Kvinnor föder helt ensamma under så naturliga omständigheter som möjligt.

Angelica Beltramo kan förstå intresset.

– Den ultimata free birthing-kvinnan går ut i skogen och föder själv i en bäck. Jag ser det som en revolt mot den allt mer medicinsktekniska förlossningsvården. I USA är andelen kejsarsnitt väldigt hög.