Kultur

Pengarna som försvann

Israels militäroffensiv varade i sju veckor, men i dagens takt kommer det att ta 25 år innan Gaza har byggts upp igen. Under tiden fryser spädbarn ihjäl i vinterkylan. Kulturens Lotta Schüllerqvist och fotografen Kent Klich berättar om en desperat väntan i ruiner.  

Häromdagen meddelade UNRWA, FN:s hjälporganisation för de palestinska flyktingarna, att pengarna för återuppbyggnaden av det krigshärjade Gaza nu har tagit slut. Av de 2,7 miljarder dollar som omvärlden lovade bistå med har bara 135 miljoner betalats ut hittills. Det betyder att tiotusentals Gazabor fortfarande är hemlösa, och minst fyra personer, varav tre spädbarn, har frusit ihjäl under den senaste månadens vinterkyla.
Under Israels sju veckor långa militäroffensiv mot Gaza i somras skadades minst 100 000 bostadshus, nära 20 000 förstördes fullständigt. Sedan dess har tiotusentals familjer tvingats söka tak över huvudet i husruiner och bräckliga skjul av plastskynken och plywoodskivor. Andra har tagit sin tillflykt till släktingar eller i evakuerade skolor i väntan på att kunna bygga upp sina hus på nytt.
Omvärlden reagerade starkt på den omfattande förstörelsen i offensivens spår.
Ett stort antal givarländer samlades i oktober i Kairo och lovade att skänka sammanlagt 5,4 miljarder dollar till palestinierna – halva beloppet skulle gå till återuppbyggnaden av Gaza. Men bara en bråkdel av dessa generösa löften har hittills infriats.
För att åter bygga upp och reparera all skadad bebyggelse i Gaza behövs omkring fem miljoner ton cement, grus och stål. Men hittills har bara drygt 50000 ton byggnadsmateriel levererats – det är en procent av vad som behövs.
"Den här situationen är helt ohållbar. Om byggmaterielen fortsätter komma in i nuvarande takt så kommer det att ta uppåt 25 år innan Gaza har byggts upp igen. Vi skulle behöva få in 10 000 ton per dag för att klara av återuppbyggnaden inom rimlig tid", säger Nabil Abu Muaileq, ordförande i Gazas byggmästarförbund.
Han påpekar att merparten av omvärldens ekonomiska stöd i själva verket hamnar hos de israeliska företag som tillverkar och levererar byggmaterialet:
"Omkring 70 procent av den totala byggkostnaden utgörs av materialkostnader. De återstående 30 procenten är den del som kommer Gaza till del i form av löner till byggnadsarbetare, ingenjörer och andra berörda yrkesgrupper. Så länge vi inte har några egna fabriker för cement och annat byggmaterial har vi inget annat val än att importera från Israel", förklarar han.
Redan innan omvärldens utlovade stöd till återuppbyggnaden hade tagit slut var leveranserna av byggmateriel mycket knappa. Främst på grund av Israels farhågor för att det ska hamna i Hamas händer och användas för militära ändamål.
För att undvika detta kom den israeliska och den palestinska regeringen i höstas överens om att ge FN i uppdrag att övervaka distributionen. Men den komplicerade distributionsmekanism som skapats fungerar inte, främst beroende på rivaliteten mellan den palestinska myndigheten på Västbanken och Hamas i Gaza. Palestiniernas nya enhetsregering som bildades före sommaren har i praktiken inget inflytande i Gaza.
Den lilla mängd byggmateriel som hittills släppts in i Gaza har portionerats ut till dem vars hus har mindre skador – bättre att göra dem beboeliga så snabbt som möjligt, är tanken. De som fått sina hus helt förstörda får vänta, kanske i åratal.
Vid en av distributionscentralerna i Shejayia, den mest förstörda stadsdelen i Gaza City väntar åsnekärror och smålastbilar på att frakta armeringsjärn och säckar med cement. Inne i den stora hallen köar en rad män för att kvittera ut den tillåtna ransonen – fyra säckar cement och tre järnstänger. Förutsatt att de finns med på den lista som FN:s distributionsorganisation upprättat. Lokalen är kameraövervakad dygnet runt för att hindra fusk eller andra oegentligheter.
Men systemet är knappast vattentätt. På distributionscentralen kostar en 50-kilossäck cement drygt en femtiolapp, men samma cementsäck finns också att köpa för drygt trehundra kronor på den svarta marknaden.
I ett av de mest sönderbombade områdena, den lilla jordbruksbyn Khuzaa öster om Khan Younis, har merparten av husen – över 500 stycken – förstörts när de israeliska marktrupperna trängt in med sina stridsvagnar.
Efter att varnande flygblad släppts ner över byn hade de 5000 byborna flytt sina hem. De flesta sökte skydd i någon av de skolor som FN:s flyktingorganisation UNRWA öppnade som tillflykt.
Men familjen An Najjar återvände så småningom till sitt totalförstörda hem I Khuzaa. Av deras stora tvåvåningshus återstod nu bara ett enda rum, med halva det knäckta taket livsfarligt hängande i armeringsjärnen. Intill rummet hade de byggt ett skjul av plastskynken där de sov på nätterna. Mitt i skjulet stod ett gammaldags fyrfat som enda värmekälla.
"Efter några veckor i skolan stod vi inte ut med trängseln och bristen på toaletter och duschar. Så vi beslöt att återvända hem och försöka reda oss på egen hand", berättar Mahmoud, en av sönerna i familjen, medan hans mor ställer fram några plaststolar och serverar kaffe på den lilla sandiga planen mellan högarna av krossad betong.
"Vi tänkte oss att detta skulle vara en temporär lösning i väntan på att bygga upp huset på nytt. Men det finns inget byggmaterial att få tag på, så temporärt betyder nog åtskilliga månader, eller kanske flera år.
Från gränsen mot Israel, bara några hundra meter bort, hörs då och då mullret av tunga skottsalvor.
"Det ligger en militärbas där, och de vill nog bara påminna oss om vem som har den verkliga makten här", förklarar Mahmoud ironiskt. Han säger att sedan familjen, som består av tretton personer, flyttade tillbaka har de inte fått något ekonomisk stöd, bara lite baslivsmedel då och då.
"Vi har sökt hjälp på alla upptänkliga ställen, men utan resultat – myndigheterna hänvisar oss till hjälporganisationerna, och de i sin tur hänvisar till myndigheterna. De spelar pingpong med ansvaret för vår tillvaro."
Hur länge den pingpongmatchen ska pågå vet ingen, särskilt som omvärlden tycks ha glömt sina storstilade löften.
Ännu återstår minst en månad av kyla och vinterregn. Och det är inte bara de hemlösa som far illa i Gaza. Även de som har tak över huvudet fryser, på grund av de ständiga elavbrotten. Gazas enda elverk skadades under kriget och kan bara leverera ström några timmar per dag. Fotogen och hushållsgas finns inte heller att köpa på grund av den israeliska gränsblockaden.
Gå till toppen