Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

Karta till konstens förnyelse

Forårsudstillingen

Kunsthal Charlottenborg Pågår till den 1 marsThe Hot ShowNicolai Wallner Pågår till den 21 februariJone KvieNils StærkPågår till den 7 marsAstrid SvangrenChristian AndersenPågår till den 28 februariV1 Gallery, Alicia McCarthy: Snobody tom 14 februari
I Köpenhamn börjar året livligt, åtminstone när det gäller konst, såväl på flera gallerier som i legendariska salongen ”Forårsudstillingen” på Kunsthal Charlottenborg.
På Carlsbergvej, där gallerierna Nils Stærk och Nicolaj Wallner ligger vägg i vägg är det tema Sverige. Malmöbaserade Jone Kvies skulpturer fångar naturvetenskapliga flyktiga fenomen som gasmoln och stjärndimma i fast form: brons. Balanserande på smäckra trebenta stativ ruvar figurerna på sina glänsande hemligheter; spetsiga, smälta och skruvade.
I det höga taket hos Nils Stærk svävar en mjuk vit form, som inte är Luke Skywalkers X-Wing utan en avgjutning av en furustubbe med rötter. Upplyft i luften och vinklad snett mot golvet transformeras den från jordbunden, värdelös restprodukt till svävande sputnik – eller suggestiv ryggkota från någon utdöd jättefågel.
Nicolai Wallner visar konstnärer med Malmö Konsthögskola som gemensam nämnare, ett grepp som visar skolans icke-traditionella, experimentella inriktning – kanske mest extremt gestaltat i Niilas Helanders köksfrys som med öppen dörr ligger på golvet. Den formintresserade tilltalas nog mer av Karin Halds Braille-punkter i stor skala som likt en fris löper längs galleriväggen, eller Isabelle Andriessens vattenskulpturer i keramik vars porlande ful-snygg-estetik lockar till både skratt och äckel.
Få verk sticker ut på egen hand. Som gemensam jätteinstallation fungerar utställningen däremot utmärkt som karta över de vägar konstnärer tagit de senaste tio åren för att med enkla material och prestigelöshet gentemot teknisk skicklighet förnya konsten.
I Kødbyen visar Astrid Svangren sitt tredimensionella måleri, där konstnären låtit färgen kliva ned från den tvådimensionella tillvaron på väggen och ut i rummet genom sjok av tagel placerat på golvet intill veckat tyg och transparenta plastslingor. Färgskalan är pastellig mot starkt kornblå rektanglar. I de små rummen hos Christian Andersen har verken dock svårt att klara balansgången mellan storslaget och banalt: de behöver nog större rymd för att komma till sin rätt.
Astrid Svangrens poetiskt spröda uttryck möter något helt annat tvärs över Flasketorvet där Alicia McCarthy visar nonfigurativa målningar på Galleri V1. Hennes penseldrag bildar vävda rutnät i mättad färgskala vars rytm talar om lapptäcken. Som en del i den San Fransisco-punkiga Mission School arbetar hon också gatukonstbaserat: sprayfärg och skulpturala collage där träklossar, plastbollar och naivt formade keramikfigurer blir färg- och formrimmade minilandskap.
Forårsudstillingen, då, platsen där framtidens trender ska dyka upp: hur var det med den? Det verkar som om traditionella material parat med ny teknik och uppdaterad estetik är en ihållande strömning. Det syns i Hanne G:s stickade, organiskt formade ”Mask” med kladdiga, smälta tentakler som både skrämmer och lockar – ungefär som Moa Håkanssons ”Väsen” där sneda och vinda varelser i keramik, trä, vax och ståltråd stapplande smyger fram.
Man kan konstatera att förkärleken för att använda foto överfört till andra tekniker är ohotad. På Charlottenborg syns det bäst i Karina Presttuns ”The Fabolous Hunter”, ett collage i secondhandtextil där jägaren i pixlad 3d-känsla kliver genom skogen i randig trikåklänning.
Foto i ny form arbetar också svenskarna Maja Qvarnström och Erik Lagerwall med, som i ”Monumentet” skapat en rumslig helhetsgestaltning i papier-maché där en man och en kvinna i naturlig storlek dricker öl till sin korv och potatis. Trots att figurerna är stela och liksom smutsiga av allt torkat lim är de så levande att man hela tiden förväntar sig att någon av dem ska resa sig upp för att hämta saltet.
Tekniken baserar sig på digital low-tech: konstnärerna skriver ut foton av ett skjorttyg på papper som sedan används för att bygga just en skjorta. Eller ett foto av ett kaffepaket för att bygga ett kaffepaket.
Resultatet blir att ögat växlar mellan fotots realism och det uppenbart konstruerade i de tillskarvade pappersskulpturerna – och ett verk som utan konkurrens är utställningens och februari-Köpenhamns mest fascinerade tilltag.
Gå till toppen